Recension
av Samtidigt på ett tak i ChinaTown, Ingrid Rudefors
Underbar New York-skröna
Det är tidigt 90-tal och i sin trygga, välordnade villa i Äppelviken får den organiserade, strukturerade forskaren Alice ett sammanbrott när hon upptäcker att hennes make Göran lever dubbelliv med en ung kvinna i Berlin. För att fly undan den obehagliga situationen packar hon sin väska, drar på sig den tjusiga resdräkten från NK Dam och åker till Arlanda för att inhandla en biljett till New York. I New York finns dottern Babylonia, som med sin ungerska pojkvän Gabor lever stillsamt bohemiskt liv och som har missat totalt att mamma kommer på besök i den lilla slitna lägenheten i Chinatown. Alice kommer med buller och bång in i deras liv och när hon blir lämnad ensam för kvällen lyckas hon inte bara låsa sig ute i brandtrappan, utan även träffa en kinesisk man från Kalmar, bli medbjuden på svartklubb, träffar Charles från Danmark och gör allt som hon inte har gjort de senaste tjugofem åren, allt som inte förväntas av henne. Alice drar även med sig en oro som drabbar Babylonia stenhårt och får henne att grubbla över sitt liv. Har hon gjort de rätta valen, eller glider hon bara vidare i en lugn, trygg och slitsam cirkel, som inte kommer att leda någonstans?
Denna underbara skröna utspelar sig i ett annat New York än det som visas upp i tjusiga resereportage och för de stora massorna turister. Det är smutsiga, slitna små barer, sweatshops fulla med symaskiner, maffiabossar och pensionerade transvestiter. Det är både roligt och fartfyllt, men under alltihopa ligger de stora, ångestladdade frågorna; hur kommer det sig att det blev som det blev? Blir det inte bättre än så här? Känner jag ens mig själv eller min partner? Och främst i Babylonias fall, har jag flyttat över hela världen bara för att hitta ett tryggt litet spår att fortsätta i, utan att utmana mig själv eller ens anstränga mig för att utvecklas? Frågor som drabbar de flesta någon gång i livet, känslan som får människor att bryta upp från det trygga och invanda, som gör att man på allvar försöker förändra det man har, utan att veta om det kommer att bli till det bättre eller det sämre. Läsvärt och humörhöjande, utan att bli ytligt och förutsägbart!
Mottagen: 10 februari 2012
Anmäl textfel
