LitteraturMagazinets recension
av Boken om Kim Wall : När orden tar slut, Ingrid Wall
Inspirerande och oförglömlig
Alla minns vi "ubåtsfallet" i augusti 2017 - det obegripliga mordet på den svenska journalisten Kim Wall som försvann under en ubåtstur i Öresund med den danske uppfinnaren Peter Madsen. Händelsen väckte uppmärksamhet världen över och slukades av media. Kim Walls tragiska öde berörde många och belyser både mäns våld mot kvinnor och journalisters utsatthet, i synnerhet riskerna i kvinnliga journalisters yrkesutövning.
Kim Walls föräldrar, som själva varit verksamma inom media i hela sina liv, som journalist respektive fotograf, har skrivit boken om sin dotter med väl avvägda delar om minnen, Kims uppväxt, reportageresor och hur de hanterat chocken och sorgen över det inträffade. Efter att ha läst boken känns det nästan som att jag känner henne. Kim Wall var en levnadsglad och energisk person som betydde mycket för många. Hon stod mitt i livet och världen låg för hennes fötter. Hon hade börjat nå framgång och respekt i yrkeslivet och var precis på väg att flytta med sin pojkvän till Kina, ett land som låg henne varmt om hjärtat. Kim lämnade sin avskedsfest för att i korthet träffa Madsen för ett reportage, men istället för att skriva rubriker så var det hon själv som blev rubrikerna, som Ingrid Wall sorgligt uttrycker det.
"Boken om Kim Wall - när orden tar slut" är historien om Kim - om vem hon var och om hennes journalistiska gärning, som trots att den avslutades för tidigt ändå gör intryck. Kim förespråkade vad hon kallade för "shoe leather reporting"; att ge sig ut i världen, "nöta skosulor" och möta människor i deras egen miljö för att lyssna och ta in deras historier. Kim var välutbildad och hade studerat vid väl ansedda lärosäten i London och New York och skrev reportage på engelska för internationell press. Hon hade intresse för internationella relationer, ett ämne som hon studerat, och skrev gärna från ett underdog-perspektiv för att ge utsatta grupper en röst. I hennes samling finns bland annat ett reportage från Marshallöarna, öar i Stilla havet som blivit förgiftade av radioaktiv strålning efter atomsprängningar under kalla kriget.
Inspirerande - det är nog det ord jag allra mest kommer att tänka på när jag läser boken om Kim Wall. Både på grund av Kim i sig som skrivs fram som orädd, nyfiken och driftig. En ung kvinna med en uppfriskande "where there's a will there's a way"-attityd. Men även föräldrarnas, Ingrid och Joachim Walls, styrka mitt i sorgen och deras beslutsamhet att välja det ljusa och hoppfulla, att kämpa för att inte låta det mörka ta över, väcker beundran. Ingrid och Joachim Wall har varit noga med att inte låta Kim reduceras till ett brottsoffer. En fond i hennes namn startades snart efter hennes död och används för att kunna finansiera stipendier till kvinnliga journalister som följer i Kims fotspår. Det första stipendiet delades ut 23 mars 2018 till Anne Kirstine Herman för ett reportage om kolonialism på Grönland.
Trots att detta är en bok om en tragedi är den alltså väldigt hoppfull. Författarna skildrar hur de finner stöd hos både kända och okända och hur Kims namn lever vidare. Vänner till Kim hjälper till att skapa hemsidan www.rememberingkimwall.com där Kims reportage lyfts fram, loppet "Spring för Kim" arrangeras i hemstaden Trelleborg och sprids världen över, bilder från Kims resor som finns lagrade i hennes dator blir till en utställning. Särskilt berörd blir jag av att läsa om något så enkelt som ett hjärta av stenar runt bokstäverna KIM som placeras på stranden vid familjens hus. Boken om Kim är en väldigt fin och kärleksfull bok om att vörda någons minne och samtidigt kämpa vidare trots att det värsta som kan hända hänt.
Mottagen: 2 december 2018
Anmäl textfel
