LitteraturMagazinets recension av Skyttegravskriget, Jacques Tardi
En konstnärlig historielektion om Första världskrigets fasor
Hundra år sedan kriget bröt ut. I effektiva teckningar visar Tardi på dess enorma meningslöshet.
Tror du att du känner till allt du behöver om Första världskriget? Hundra år efter att detta fruktansvärda krig bröt ut finns Jaques Tardis serieskildring på svenska.
Det här är grova berättelser som inte förskönar utan berättar precis hur blodigt, smutsigt och meningslöst livet var för soldaterna i skyttegravarna. Fransmännen står hela tiden i fokus, men de tyska stridande blir också väl representerade.
Här finns inget hjältemod. Här finns män som beordras att genomföra något som de vet innebär en säker död och inte kommer att leda till någon fördel alls, för någon – men order måste lydas. Här finns smittor, hunger, kyla och ständig skräck som inte alltför sällan leder till total galenskap.
Männen i skyttegravarna riskerar att dö av bakterier, virus och hunger, likväl som att såras av fiendevapen. Att smitta sig själv med kallbrand är här ett fullt rationellt sätt att försöka överleva, men kan lika gärna leda till en plågsam död. Att bli tillfångatagen av fienden är många gånger säkrare än att bli kvar i striden.
Tardis tecknande är ibland alldeles detaljskarpt, ibland medvetet klumpigt och förenklande. Gråskalorna bidrar på ett effektfullt sätt till känslan av hopplöshet och monotoni i skildringen av skyttegravarna. När Tardi tecknar ett ansikte rymmer det lika mycket av krigets alla sidor som liken vi får se på nästan varje uppslag.
Ett extra plus i kanten får Tardi dessutom för att han tar upp en inte tillräckligt omtalad aspekt av första världskriget: alla de som inte dog för sitt eget land, utan för kolonisatörernas. Vid denna tid hade både Frankrike och Storbritannien kolonier vars invånare inte undgick striderna.
Det finns berättelser som inte kan berättas nog ofta. Tardi tar ett krig som vi alla tycker oss veta något om och ger oss en fördjupning –- en äkta förståelse för människorna och historien.
Mottagen: 1 juli 2014
Anmäl textfel