LitteraturMagazinets recension
av Underbara helvete, Jamie McGuire
Sträckläsning som förstörs av tröttsamma könsstereotyper
”Underbara helvete” är en bok som verkligen lever upp till sin titel. Den är både underbar och svår att lägga ifrån sig. Jag låg vaken en halv natt och läste, oförmögen att sluta. Men tyvärr sprider boken föreställningar om förlegade och skrämmande könsstereotyper som tar ner helhetsintrycket.
När Abby tillsammans med bästa vännen America börjar på Eastern University har hon lämnat sitt gamla liv bakom sig. Hon vill börja om och glömma allt som hänt tidigare, men så träffar hon Travis – stadens badboy som slåss för pengar och ligger med alla tjejer. Hon lovar att aldrig falla för honom, vilket resulterar i att de blir vänner. Ju mer de lär känna varandra, ju mer suddas gränserna ut och plötsligt har Abby hamnat där hon inte ville. Hon har blivit kär i Travis. Att vara ihop med en badboy är däremot svårare än Abby trott, speciellt när hennes eget förflutna hinner ikapp dem.
Det här är en bok som är svår att lägga ifrån sig. Den är full av pirr och sex som fångar in mig från första stund. Den sexuella laddningen mellan Travis och Abby är så bra att jag ibland bara vill kliva in i berättelsen och säga MEN KYSS VARANDRA DÅ, JAG STÅR INTE UT ANNARS – och då är det fantastiskt. Då blir jag verkligen som besatt av den här boken. Den har ett driv som får mig att sluka sida efter sida utan att kunna lägga den ifrån mig.
Tyvärr finns det en tråkigare sida av boken också, vilket är könsstereotyperna Travis och Abby får gestalta. När Travis vill bestämma vad Abby ska ha på sig och slår ner alla som ens tittar på henne, då blir jag illa till mods. Dels för att det känns gjort. Den aggressiva pojkvännen som vaktar på flickvännen och blir galen vid blotta tanken på att någon annan ska röra henne, det har vi väl läst om förut? Det som gör mig mest illa till mods är dock att detta målas upp som förebilder.
Det är nämligen inte bara Travis beteende jag har svårt för, det är hur beteendet ursäktas. Trots att Abby stundtals ryter ifrån och står upp för sig själv blir kontentan densamma – det är något sexigt och romantiskt över en kille som är överbeskyddande mot sin tjej, och därför låter hon honom hållas. Hon till och med njuter av det ibland. Att han slår sitt rum sönder och samman för att hon inte svarar i telefonen, det blir ingen varningsklocka. Det är ju bara hur Travis är.
I och med dessa könsstereotyper bleknar tyvärr all sträckläsning och besatthet jag känner för boken. Jag låg vaken en halv natt och läste, så tagen som jag inte varit på väldigt länge. Men det gör inte att jag köper de här skrämmande idealen. Tvärtom frågar jag mig varför dessa kärlekshistorier, som ofta är fantastiskt skrivna, måste se ut just så?
Mottagen: 30 juni 2013
Anmäl textfel
