LitteraturMagazinets recension
av Medan körsbärsträden blommar : om sorgen efter förlusten av ett barn, Jeanette Neij
Sorg i både teori och praktik
Det är lättläst och rörande, sorgligt och välskrivet. Ärligt och öppet. Journalisten Jeanette Neij debuterade i höstas med sin självbiografiska bok Medan körsbärsträden blommar.
Boken handlar om Jeanettes son Lukas som bara blev 9 dagar och 2 timmar gammal. Större delen av sitt korta liv spenderade han på sjukhus. Mitt i bebislyckan händer det som inte får hända. Lukas får plötsligt hjärtstopp vilket orsakar syrebrist i hjärnan. Familjens bebislycka förvandlas först till oro och sorg över att det barn de precis har fått antagligen kommer att få omfattande hjärnskador till följd av syrebristen, som i sin tur förvandlas till det oerhört brutala beskedet: han kommer inte att överleva. Oerhörd lycka förvandlas till ofattbar sorg och saknad under loppet av några få dygn.
Den oerhörda sorgen utgör det övergripande temat i självbiografin. Och den förekommer i två versioner, den ena är den typ av sorg som sker i praktiken och den andra är den som sker i teorin. Den sorg som sker i praktiken handlar om Jeanettes egen oerhörda sorg. Men det handlar även om makens sorg, och icke att förglömma storebror Hannes sorg över att ha förlorat sin lillebror. Det som Neij verkar komma fram till är att målet efter en förlust inte handlar om att lyckas ”gå vidare” i livet, för det kommer aldrig att gå. Ingenting kommer någonsin att bli detsamma när man har förlorat sitt barn. Neij diskuterar även hur fel det kan bli i mötet med människor i ens omgivning efter ett stort trauma, människors välvilja kan tyvärr uppfattas fel när de påpekar att man borde försöka gå vidare. Sorgen i teorin diskuterar Neij genom att undersöka sorg som begrepp. Och det är här det märks att Neij är journalist. Neij tar stöd i litteraturen för att undersöka människors syn och reaktion på sorg i allmänhet. Hur olika den ser ut, och kanske viktigast av allt – att vi ofta inte låter den komma till tals. Det är både reflekterande och väldigt privat.
Neij ställer sig även frågor kring det existentiella, det religiösa och kring egen tro. Neij diskuterar etiska aspekter och kanske framför allt känslorna kring det som tidigare har känns som en självklarhet; organdonation. Är donation av Lukas organ att förstöra hans kropp för ett eventuellt efterliv? Kan man vara säker på att det inte finns ett efterliv, även om man inte är troende?
Skrivandet av boken har nog fyllt ett viktigt terapeutiskt syfte för författaren. Bokens preliminära målgrupp är kanske framförallt de som på något sätt befinner sig i eller har befunnit sig i en liknande situation, vilket den kan fungera som stöd för.
Mottagen: 29 januari 2014
Anmäl textfel
