LitteraturMagazinets recension
av Vinterfolket, Jennifer McMahon
Välskriven och tankeväckande spökhistoria
Ruthie och Fawn bor med sin mamma i ett stort hus i Vermont. Deras far dog under mystiska omständigheter för två år sedan, och en morgon är modern borta. Det här är "Vinterfolket" av Jennifer McMahon.
Jag har inte läst Jennifer McMahons böcker tidigare, även om jag hört talas om flera och förstått att de är uppskattade. Hittills är det bara "Vinterfolket" som översatts till svenska, men jag både hoppas och har en känsla av att det står fler svenska översättningar på kö!
Nittonåriga Ruthie och hennes lillasyster Fawn bor med sin bohemiska mamma Alice i ett stort, ålderdomligt hus utanför byn West Hall i Vermont, USA. Deras far dog under mystiska omständigheter för två år sedan, och när Alice en morgon är spårlöst försvunnen beslutar sig döttrarna för att hitta henne, oavsett priset.
När de letar igenom huset i jakt på ledtrådar upptäcker de en dagbok i ett lönnfack under golvet i moderns sovrum. Dagboken är skriven av en kvinna vid namn Sara Harrison Shea, som bodde i huset för över hundra år sedan och som enligt de tragiska sagorna som florerar i West Hall blev mördad en kort tid efter att hennes lilla dotter Gertie dog i en tragisk olycka. Dagboken leder Ruthie och Fawn bakåt i tiden och avslöjar ett mönster av mystiska försvinnanden runt om i trakten – försvinnanden som får allt fler samband med Ruthies eget dunkla förflutna.
"Vinterfolket" är svår att genrebestämma, eftersom den har inslag av både spökhistoria, skräck med sci-fi-känsla, historiskt familjedrama och mordmysterium. Låter det förvirrande? Det är det inte. Dagboken följer som en röd tråd genom hela berättelsen, och trots en hel del hopp i tid, mellan Ruthies perspektiv i nutid och Sara Harrison Sheas levnad i början av 1900-talet, är storyn tydligt sammanhållen. I början tyckte jag att det var lite svårt att komma ihåg vem som var vem, eftersom boken innehåller ett flertal olika berättarperspektiv. Men när jag väl kom över tröskeln ökade det faktiskt bara spänningen. Längre fram flätas de olika levnadsödena ihop på ett både logiskt och snyggt sätt.
Beskrivningen av den snötäckta landsbygdsmiljön är lika suggestiv och stämningsfull som det välskrivna språket. Historien är även skriven utifrån ett ovanligt tydligt tema, som i slutändan landar i en enda fråga, nämligen "Är vi beredda att göra vad som helst för den vi älskar?" Utifrån denna undran spinner författaren ett nät av mysterier, som i upplösningen avslöjar hur Sara och Ruthie, trots att de skiljs åt av ett helt sekel, förenas av ett gemensamt svar på frågan.
"Vinterfolket" skulle fungera bra som bokcirkelbok och kanske är det inte oväntat att den uppmärksammats av Oprah.com. Den har jämförts med "Fruset vatten" ("Drowning Ruth") av Christina Schwarz, en annan bok som blev hyllad av Oprah Winfrey för ett antal år sedan, och det är en jämförelse jag absolut kan förstå. Stämningen känns igen, även om "Fruset vatten" i mycket högre grad är kvinnohistoria och familjemysterium, helt utan övernaturliga inslag. "Vinterfolket" levererar däremot en ganska stor portion skräck, som växlar mellan att vara påtagligt rysframkallande och oväntat hjärtknipande. Det högg till i hjärtat flera gånger och det fick mig att fundera: Vilket val hade jag själv gjort i samma situation?
Sammanfattningsvis är "Vinterfolket" en härlig kombination av modern saga och tankeväckande spökhistoria, som ska läsas av den som vill bli inspirerad och bära med sig boken även en tid framöver!
Mottagen: 17 december 2015
Anmäl textfel
