Recension av Kråkflickan, Jerker Eriksson

Kaxig, psykologisk och psykopatisk

Detta är en bok som berör, du blir arg, ledsen, glad, hoppfull. Den är väldigt hemskt"

Bok- presentation:	Kråkflickan
Författar- presentation:	Håkan Axlander-Sundquist

"Kråkflickan" är kaxig, psykologisk och psykopatisk. Jag kan inte fatta att det bara tog fyra månader att skriva den.

I slutet av boken står det: Tack till: Inte en jävel.

Jag är förvånad och framförallt fascinerad. Inte för att det var en väldigt bra debutbok. Vilket det är. Utan hur fräckt, kaxigt, underbart de använder språkets skrivregler. Versaler, punkter och andra grammatiska enheter har de sina helt egna regler för. Deras annorlunda sätt att skriva dramaturgiskt blandat med deras egen grammatik gör "Kråkflickan" till en högklassig läsarupplevelse. 

Boken är första delen av en triologin om Victoria Bergman. Psykoterapeuten Sofia Zetterlund utreder två fall av multipla personligheter. Samuel är en barnsoldat som lider av de hemska dåd han tvingats utföra. Och Victoria har svårt att komma över sin traumatiska barndom. Författarna ställer en klassisk filosofisk fråga. Hur monstruöst kan en människa bete sig mot andra innan hon själv upphör att vara en människa och blir ett monster?

Samtidigt börjar en mördare att härja i den idylliska småstaden. Offren är oskyldiga barn. Kriminalkommissarien Jeanette Kihlberg ställer sig frågande till motiven och de väldigt brutala morden. Sofia och Jeanette blir allt mer inblandade i morden.

Detta är en roman om svek, våld, kärlek och hopp. Detta är en bok som berör, du blir arg, ledsen, glad, hoppfull. Den är väldigt hemskt. Men också hemskt bra.

Mottagen: 16 mars 2012

Anmäl textfel