LitteraturMagazinets recension av Kvinna sedd bakifrån, Jesper Wung-Sung
Storartat om en gåtfull kärlek
Jag har de senaste åren haft nöjet att läsa flera betydande danska och norska författare. Den senaste i raden är dansken Jesper Wung-Sung med den finkänsliga romanen “Kvinna sedd bakifrån”, nu översatt till svenska. Kvinnan är Ida, maka till konstnären Vilhelm Hammershøi som levde 1864-1916.
“Kvinna sedd bakifrån” är titeln på en av Hammershøis tavlor som utgör omslaget till boken. Han hade en förkärlek för hustruns nacke. Vad är det med nacken? frågar Ida själv. Av Vilhelm får hon inget riktigt svar. Men hon känner honom. Ett ansikte avslöjar för mycket. Hennes nacke är “det mest mänskliga och det mest mystiska”.
Hammershøi är de rofyllda rummens mästare, kan man läsa om honom i dag. Men det gick trögt att slå igenom. Kritikerna tyckte att hans gråa värld var obegriplig. Det är ingen rörelse och inga färger i hans målningar. London passar honom. Där är ljuset inte för skarpt. Där finns dis, dimma, fabriksrök. Idas bror Peter, som också är målare, varnar Vilhelm för att han vänder ryggen mot platser där bildkonsten blomstrar och utvecklas.
Ida blir upplivad av det moderna, att det rivs och byggs nytt. Vilhelm vill arbeta i gamla hus. Hon tycker om att följa det som händer ute på gatorna. Ida fantiserar ihop en surrealistisk saga om sitt sökande efter sin döda lillebror. Berättelsen är framåtblickande och färgrik. Men den innehåller också förluster och groteska varelser. Ida skriver inte ned något. Hennes livsuppgift är att assistera Vilhelm så han kan skapa stor konst.
Vid en tidpunkt tror Ida att hon är gravid. Som läsare känner jag mig lättad. Nu kommer det att bli mer rörelse i berättelsen och i hennes liv. Men nej. Det är något annat. När hon hämtat sig fortsätter hon att stå modell.
Att vara stilla i många timmar ger henne migrän och andra kroppsliga kval. Hur paret egentligen har det tillsammans vet vi inte, annat än att de var förälskade som nygifta. Det intima försvinner ur fokus. När det gått ett par decennier ser Ida tydligare vad Vilhelm målat. Det kan vara två unga ekar, där det högsta trädet står framför och lite till vänster, som om det skyddar det mindre. “Det är de två smala träden ensamma i världen.”
En dag säger plötsligt Vilhelm att han har utnyttjat henne, att han har hållit henne nere. Hon har inte kunnat förverkliga sig. “Jag skulle ju ingenting”, blir svaret. Vilhelm dör ung, långt före Ida. På sin ålderdom tänker hon mycket på det förgångna. Men hon förebrår inte någon något. Saker och ting har blivit som de är. Kanske är det därför hennes hjärta inte brast, tänker hon.
Jesper Wung-Sung har skrivit en storartad men lågmäld kärleksroman. Författaren är beundransvärt kunnig i Hammershøis författarskap och en skicklig iakttagare. Samtidigt kvarstår ett skimmer över berättelsen, lika outgrundligt som Idas nacke.
Mottagen: 18 september 2022
Anmäl textfel