LitteraturMagazinets recension
av Den sommaren, Jillian Tamaki
Mitt i prick om tidiga tonåren
"Den sommaren" är en grafisk roman som både är allmängiltig och specifik i alla sina detaljer, med vackert tecknade bilder i blåa skalor som sätter stämningen.
Kusinerna Mariko och Jillian Tamaki har tidigare givit ut "Skim", en ovanligt stark grafisk roman som av oförklarlig anledning inte översatts till svenska. Men det är åtminstone delvis förlåtet nu när "This One Summer" kommer ut, under namnet "Den sommaren". I jämförelse med "Skim" har vi här en mycket tjockare, mera långsam bok som vågar dröja i det ordlösa och tveksamma.
Precis som titeln låter förstå befinner vi oss i sommarens hetta. Rose och Windy vistas sedan flera år tillbaka på samma ort under långsemestern. När terminen börjar åker de hem till olika städer och lever helt separata liv, vilket gör deras vänskap till en egen värld. Nu är de i den ålder då tonårstiden närmar sig och de utforskar denna närhet genom att iaktta både äldre ungdomar och vuxna. Obegripligheter måste kommenteras, fantiseras kring och lekas ut. Det handlar om mens och brösttillväxt, men också om sex.
I hålan där de vistas utvecklas ett drama bland traktens tonåringar. En tjej har blivit med barn och den hon menar är pappan vill inte erkänna sin del i det hela. Rose och Windy dras känslomässigt in i konflikten, särskilt i och med att Rose har blivit förälskad i den kille som utpekas. Han jobbar i en videoaffär och låter dem hyra skräckfilmer, vilket leder till mardrömmar men också är spännande – en kontrollerad farlighet som inte äger rum i deras egna liv.
Något som är svårare att känna kontroll över är Roses föräldrar. Sedan de försökte bli med barn igen och inte lyckades har ingenting varit som det borde. När bråken inte exploderar ligger de i luften och skilsmässan är ett ständigt hägrande hot. I denna soppa av vuxenliv och barndom ska de båda vännerna navigera.
Som grafisk roman blir "Den sommaren" både allmängiltig och starkt specifik i alla sina detaljer. De vackert tecknade bilderna som enbart går i blåa skalor sätter stämningen. För tonåringar kan detta säkert bli en ingång till kvalitativa serier – men även för den som någon gång har varit ung finns mycket av både fina stunder och hemska känslor att hämta hos kusinerna Tamaki.
Mottagen: 15 december 2015
Anmäl textfel
