Joanna Hellgren har avslutat Frances-serien
Svenska serieskaparen som debuterade på franska
Serieskaparen Joanna Hellgren debuterade 2008 – i Frankrike. På svenska fick vi lära känna henne först 2009 då första delen triologin "Frances" kom ut.
– Jag skriver inte särskilt bra på franska så texten måste rättas en del. Det blir rätt kortfattat och avskalat. Kanske blir det en egen stil av det, säger hon.
Joanna Hellgren har bott i Paris och skriver både på franska och svenska. Hennes första album, "Mon frère nocturne" ("Min nattbror") gavs ut av en fransk förläggare 2008 men skrevs i original på svenska.
Stämmer det att ”Min nattbror” bara finns tryckt på svenska i 15 exemplar?
– Ja, jag tryckte upp den på författares bokmaskin 2006. 15 exemplar på svenska och 15 på franska.
Finns det några planer på en större utgåva på svenska?
– Om något svenskt förlag skulle vilja publicera den sätter jag mig inte emot.
Upplever du att något av språken passar bättre för dina berättelser?
– Nej, egentligen inte. Att "Min nattbror" kom ut först på franska var bara ett praktiskt arrangemang eftersom förläggaren Frédéric Cambourakis är fransman.
Flera av dina böcker utspelar sig i förgången tid. Vad känner du att du vinner på att förflytta dig från nutiden?
– Frances handlar om saker som illegal abort och familjens makt över individen. Det är ju fortfarande aktuellt på många håll. Att jag valde att placera berättelsen i dåtid handlade nog mest om en stämning och miljö som jag hade lust att teckna. I nutiden är det svårare att försvinna på det sätt Ester gör i den andra boken.
Du har haft Frances, August, Ada och de andra karaktärerna i "Frances" i din vardag i fyra år. Hur kändes det att skriva om de här personerna så länge?
– Det var skönt eftersom det blev en värld att återvända till. Jag kunde nysta vidare i den och byta fokus utan att behöva börja från början igen. Det ena gav det andra. Fyra år är inte så lång tid, men ändå har ju teckningsstilen och mitt fokus ändrats en del.
I böckerna om Frances berör du till exempel situationen för samkönad kärlek i historien, oäkta barn och föräldrars oförmåga att ta ansvar för sina barn – men frågorna förblir alltid underordnade själva berättelsen. Hur stor roll spelar sakfrågorna för dig när du skriver, i förhållande till intrigen?
– Det är de som driver intrigen framåt, så jag vet inte om jag håller med om att de är underordnade. Däremot blev det lite problematiskt för mig att tidsperioden är så oklar. Det är svårt att göra vettiga efterforskningar om en tid som inte är bestämd.
Finns det någon av dina karaktärer som du tycker särskilt bra om, eller särskilt illa om?
– Jag gillar alla huvudpersonerna, men Anne och farfadern är ju inte så trevliga.
Hur viktigt är själva bildskapandet för dig? Hade du kunnat skriva böckerna om Frances i ren textform?
– Jag tror inte det. Berättlsen drivs så mycket av bilderna, och jag tror att folk läser in mycket just i tystnaden. Det hade blivit något annat.
I ”Min nattbror” har huvudpersonen en död bror som påverkar hans liv i stor utsträckning. I böckerna om Frances är hennes försvunna mamma och döda pappas liv mycket viktiga sidoberättelser, som ägnas minst lika mycket utrymme som Frances liv i berättelsens nutid. Hur tänker du kring det förflutnas roll för en intrig?
– Egentligen är Frances en lite missvisande titel, eftersom den inte handlar om bara henne utan hela hennes familj. Men eftersom jag inte hade de två följande delarna klara för mig när den första kom ut blev det så. Liksom i verkligheten har det förflutna stor betydelse, det är ju ens referensramar.
Frances är en ganska androgyn karaktär. Skulle du beskriva Frances som pojkflicka, eller är Frances könsidentitet viktig över huvud taget?
– Jag ville göra en historia om en flicka, om det har stor betydelse för läsarna vet jag inte.
I sista delen i trilogin om Frances finns en hel del antydningar eller lösa trådar. Kan vi se fram emot fler delar eller kommer du att kunna släppa Frances nu?
– Jag som tyckte att jag knutit ihop trådarna så bra! Nej, det är den sista delen!
Anmäl textfel
