LitteraturMagazinets recension
av Tisdagarna i Berlin, Jonas Sjöstrand
Originellt om internetsamhället
Jonas Sjöstrand har tidigare skrivit två guideböcker om öl respektive vin, vilket även huvudpersonen i Sjöstrands debutroman, "Tisdagarna i Berlin", gjort. Romanen är originell och intressant men jag önskar att den hade engagerat mig mer.
"Tisdagarna i Berlin" berättas i förstapersonsperspektiv och berättarjaget är en melankolisk och sökande person som nyligen brutit upp från ett förhållande, sagt upp sig från jobbet i en mataffär och skriver filmrecensioner i en mer eller mindre alkoholindränkt tillvaro. När han träffar sin gamla barndomsvän Robert Fusser utvecklas historien till en labyrintisk jakt på en Marie Andersson, som Robert Fusser tidigare träffat en gång irl genom en nätdejtingsida och nu vill hitta igen.
Trots att Marie Andersson har en stark och framgångsrik internetnärvaro verkar det omöjligt att få träffa henne i verkligheten och huvudpersonen engageras därför på heltid för att hjälpa till i jakten. I deras väg hamnar Marie Anderssons diverse ombud, robotar, märkliga bastubad och kryptiska ledtrådar i en absurd röra. I centrum finns också teman som kroppens svaghet, vacklande psyken, äckel och ångest. Det händer mycket i den här romanen, som har inslag av både deckare, skräck och sci-fi, och det är inte helt lätt att hålla reda på vad och varför.
Kännetecknen gör romanen lite lätt cyberpunkig, kanske speciellt med tanke på civilisationskritiken. Med en ironisk ton grävs det i fixeringen vid hur vi framställer oss själva digitalt och hur mänsklig närhet ersätts med online-kontakter. Kort sagt, vårt internetberoende samhälle:
"Du är på ett bröllop men tänker på internet. Du står vid altaret på ditt eget bröllop men tänker på internet. Du badar i en jämtländsk djupsvart sjö och simmar ner mot bottnen men du tänker på internet. Vandrar runt i vatikanens avspärrade områden och i en gränd från 1597 ropar du efter internet, du vrålar efter internet tills du nästan kräks."
Samhällskritiken och de färgstarka personligheterna i ett levande Berlin är styrkorna med boken. Emellanåt blir det väldigt komiskt och även igenkännande. Dock gör det kryptiska och inåtvända att jag blir lite distanserad som läsare.
Mottagen: 6 mars 2018
Anmäl textfel
