Recension av Beautiful Creatures 1, Kami Garcia

Segt trots mörk magi och tonårsförälskelse

Alla ingredienser finns där, och ändå fastnar jag inte. Inte ens tillräckligt för att läsa uppföljaren"

Mörk magi, tonårsförälskelse och det amerikanska inbördeskriget är några nyckelord till den hyllade ungdomsboken ”Beautiful creatures”, som är del ett i en trilogi. Men trots en bra story och alla hyllningar når den inte ända fram.

”Beautiful creatures” är såld till 35 länder har redan blivit film (biopremiär den 13 februari) och har jämförts med ”Twilight”.

Ethan och Lenas förälskelse är visserligen vackert beskriven, men den känns inte. Inte ens den allra första kyssen.

Sextonårige Ethan bor i sydstatssamhället Gatlin – en liten stad där alla känner alla, och där reglerna för att passa in är solklara. En dag flyttar Lena dit, tjejen som är både mystisk och annorlunda. Ethan och Lena dras genast till varandra. På något sätt är de sammanlänkade, utan att veta hur eller varför. Lena har magiska krafter och på sin sextonårsdag kommer hon att förändras, men på vilket sätt? Kommer hon bli god eller ond? Ethan lär känna en helt ny värld full av magi och hemligheter, med svar långt tillbaka i det amerikanska inbördeskriget. Ethans kärlek till Lena blir bara starkare, och han bestämmer sig för att inte ge upp oavsett vilken magi som kommer i deras väg. Han tänker inte förlora henne.

Vi har sett det här upplägget förut. En stark och förbjuden kärlek i småstadsmiljö med övernaturliga inslag skriker ”Twilight”, och ändå bidrar ”Beautiful creatures” med egna ingredienser i form av historiska samband och en spännande magisk värld. Istället för att bokens huvudkaraktärer ständigt kämpar för den goda sidan, som i så många andra fantasyböcker, får vi här se en huvudkaraktär som brottas med det faktum att hon kanske blir ond. Lena är inte en genomgod och helt sympatisk karaktär, utan hon slits mellan både onda och goda tankar precis som alla andra människor. Det gör henne betydligt mer mänsklig och trovärdig.

”Beautiful creatures” är på många sätt en mörk berättelse. Inte bara magin, utan även skildringen av familjeförhållanden och småstadslivet. Ljuspunkten blir förälskelsen mellan Lena och Ethan, som trots alla motgångar är både hoppfull och varm. Småstadsskildringen är skickligt gestaltad, tagen till sin spets där invånarna gör vad som helst för att inte rucka på ordningen. Det är ändå mycket som känns igen. Alla vet allt om alla, ingen får sticka ut och det skvallras flitigt. Kopplingen till det amerikanska inbördeskriget är också ett spännande spår som gör boken mer intressant.

Med sina 517 sidor blir dock ”Beautiful creatures” alldeles för lång. Berättelsen hinner bli seg och tappa tempo. Jag är hela tiden nyfiken på alla hemligheter som ska avslöjas, men jag har inga problem att lägga bort boken. Det blir ett problem för mig. Jag får känslan av att ”Beautiful creatures” ska vara en bok man sugs upp i och vägrar lägga ifrån sig på grund av spänningen och den starka förälskelsen mellan Ethan och Lena, men jag kommer aldrig dit. Det handlar dels om tempot, men också om karaktärerna. Trots att vi får följa Ethan och Lena så nära inpå med alla deras känslor och tankar i centrum så blir jag aldrig speciellt engagerad i dem. Jag är löjligt svag för tonårsförälskelser – speciellt den första kyssen brukar limma fast mig i boken, men inte ens här blir jag pirrig. Jag känner inget särskilt för varken Ethan eller Lena, och inte heller för deras kärlek.

”Beautiful creatures” har alla förutsättningar för att bli en bra ungdomsbok. Alla ingredienser finns där, och ändå fastnar jag inte. Inte ens tillräckligt för att läsa uppföljaren.

Mottagen: 6 februari 2013

Anmäl textfel