Serietecknare som provocerar
Karolina Bång vägrar "hitta sin egen stil"
Karolina Bång är serietecknaren som ständigt förnyar sig – från folkbilding till "snuskbuskis".
– Jag anpassar stilen efter tonen i berättelsen, säger hon.
I sitt tredje album, som kom hösten 2013, vänder hon och vrider på begreppet självhjälp.
Karolina Bång har hittills gett ut tre serieböcker. Själv beskiver hon sin debut, "Handboken", som "en antologi över alla mina blandade stilar och teman såsom folkbildning, självbiografi och fiktion". Andra boken, "Cowgirls", är däremot, med hennes egna ord "en utopisk snuskbuskis" i en Vilda Västern-värld befolkad enbart med kvinnor och trans-män. "Alternativet" som kom i år är "en normkritisk bok om självhjälp, blandat med teorier om hur du blir som du blir eller hur det blev som det blev".
Böckerna är olika och har krävt olika research, både när det gäller ämnet och tecknandet. För att kunna teckna miljöer till "Cowgirls" reste Bång runt i USA och fotade, medan hon till "Alternativet" läste självhjälpsböcker.
Framöver kanske andra genrer hamnar under samma lupp, eftersom det finns många sammanhang "där saker och ting inte problematiseras överhuvudtaget, utan får leva och verka och frodas in i det oändliga och slipper motstånd".
Reaktionerna på böckerna har var mycket skiftande, men mestadels bra och intressanta.
– Det är alltid nån som har tänkt på en serie på ett helt annat sätt än vad jag har gjort. Det är väl det som gör det värt, att bjussa på en upplevelse som är fri att tolka och ta till sig på sitt sätt.
Bång tycker själv att skillnaderna är så stora mellan hennes böcker att de inte går att prata om – men visst finns det en gemensam nämnare också:
– Alla tre innehåller någon form av folkbildning eller en önskan om upplysning i ett ämne.
Denna folkbildande intention grundar sig också i att Bång ser serier som ett mycket bra medium för normkritik. Det blir lättare att förklara saker med både ord och bild, samtidigt som det går att nå ut till dem som inte läser tunga akademiska böcker om viktiga ämnen. Att arbeta med normkritik är dessutom bland det viktigaste som finns.
– Om vi inte pratar om olika sätt att leva kommer alla yttre maktaspekter ta sig mycket större inflytande än vad de förtjänar. Det kan låta luddigt och tråkigt ibland, men handlar ju om förståelse. Att se människor för människor och att se att det inte är ett hot mot en själv eller ens egna val om någon är eller gör annorlunda än vad en är vad vid. Det är bara olika helt enkelt. Det är farligt att slappna av och tro att en vet precis hur allt är.
Hon funderar också på hur normer bildas inom normkritiska sammanhang, men menar att det är viktigt "att prata om de mer basic grejerna så länge folk inte fattar". Det måste gå att ha en diskussion om strukturella skillnader mellan män och kvinnor, då dessa fortfarande existerar, men samtidigt prata om "att kön är ljug och onödigt på många sätt".
Bång är en del av det feministiska seriekollektivet Dotterbolaget "som gör bra, viktiga och roliga saker tillsammans", men även fungerar som en branschorganisation där kunskap kring praktiska frågor, som betalning, kan delas. Kollektivet betyder mycket för sina medlemmar:
– Att vi grundar nätverket på separatism och ickeproffessionalitet känns unikt och behövt.
Bång beskriver att hon aldrig har kunnat – eller velat! – bestämma sig för ett enda sätt att uttrycka sig på.
– Det finns så många olika finesser med olika sorters kultur. En sak fungerar bäst att uttrycka med en låt, en annan med en serie. Jag tror att jag oftast är mer personlig när jag skriver låtar.
Jag säger att Bång har en speciell tecknarstil, men hon menar snarare att hon har många olika tecknarstilar och det speciella är hur hon anpassar stilen efter tonen i berättelsen och vilken känsla hon vill ge.
– Som mycket jag gör så handlar det om att jag vägrar välja. När vi gick på serieskolan, blev vi tillsagda att "hitta EN egen stil". Jag har alltid varit anti allt som en "ska" göra.
Många inom serievärlden beskriver att det är stor skillnad på Stockholm och Malmö. Bång är verksam i Malmö och beskriver stämningen där som mycket mer avslappnad. Stockholm står mer för prestige och att visa upp sig, att vara på rätt ställen vid rätt tillfälle
– I Malmö kan en hålla på med sitt lite mer. Det är mer av ett politiskt positivt klimat också. Sen kan ju nackdelen vara att det är just svårt ifall en "vill vara på rätt plats vid rätt tillfälle".
Vad är det då som inspirerar och driver en av Sveriges mest politiskt medvetna och konstnärligt busiga serieskapare?
– Alla som gör saker på deras eget sätt, alla som kämpar för något de tycker är viktigt och att få vara en del av det. Att någon kan plocka upp en bok av mig på ett bibliotek och få läsa något som jag själv önskar jag hade fått läsa. Jag inspireras av allt möjligt! Inte bara konst. Politisk aktivism är ännu mer inspirerande.
Av andra serietecknare har Roberta Gregory och Jeffrey Brown varit viktigast för Bång. Hon gillar många, till exempel "alla coola feministiska kollegor i Sverige", men också andra: Debbie Drechler, Charles Burned, Alison Bechdel, Marjane Satrapi, Daniel Ahlgren, Ulli Lust och Tiitu Takalo.
Framöver kan vi se fram emot mer normkritik, men många olika ämnen och former från Bångs penna:
– Jag vill prova lite olika. Fiktion eller självbiografi som diskuterar svårpratade ämnen!
Anmäl textfel
