LitteraturMagazinets recension
av Snitslad bana, Kerstin Arthur-Nilson
Ung kärlek och vänskap i orostid
”Snitslad bana” av Kerstin Arthur-Nilsson är en fin, välskriven och lättläst ungdomsroman. 1986 fick den pris i en nordisk tävling. Författaren dog 2016, och nu har några eldsjälar verkat för en nyutgåva. Anna Braw har gjort en varsam modernisering av språket och Vibeke Olsson skrivit ett efterord.
Handlingen utspelar sig i en svensk stad vid Öresund. Elisabet som är 16 år berättar. Det är 1943, och hon läser till realexamen. Kriget är nära. Danmark är ockuperat av Tyskland, och den nazistiska regimen går hårt åt judarna. Människor flyr i båtar över sundet. Elisabets far och pojkvän kallas in till värnplikt.
Klassfotot som utgör omslaget till boken liknar dem i min mammas album. Men överskuggande för hennes familj den tiden var en personlig sorg. Den 14-åriga tvillingbrodern dog i brusten blindtarm 1939.
I ”Snitslad bana” får vi se hur själva kriget påverkar Elisabet, hennes familj och vänner. Plötsligt en dag har fadern bestämt att en dansk-judisk familj ska flytta in. Elisabet får dela rum med den jämnåriga Sonja. Sonjas föräldrar, Nathan och Sara, har olika personligheter och förhåller sig på olika sätt till den nya tillvaron och gästfriheten. Den kristna tron och judendomen skapar dock mer gemenskap än konflikt. Särskilt nära varandra kommer de två familjerna när de firar en judisk högtid tillsammans.
Klasskamrater och lärare får vi också möta. Birgitta är en flicka som går för sig själv. Hon kommer från Tyskland men har bott i Sverige i tio år. Det finns de som vill göra henne delaktig i skulden. Ett par pojkar går klart över gränsen för det tillåtna. Efter den händelsen skapas dock en ny sammanhållning, och det kristalliseras ut vilka lärare som man kan lita på.
Jag tänker på Anne Frank och hennes dagbok när vi får följa Elisabets gryende förälskelse i Gösta och hennes kroppsliga uppvaknande. En tonåring är en tonåring även under svåra omständigheter.
Jag tycker mycket om ”Snitslad bana”. Hur boken tas emot av dagens ungdom kan jag förstås inte veta. Men som Vibeke Olsson skriver öppnar den för reflexioner kring offer och förövare, ansvar och försoning. I rätt sammanhang kan den fungera väl. Romanen har ett kristet inslag. Gud förekommer i Elisabets etiska diskussioner med sig själv. Vad krävs av en som medmänniska? Men det är en fråga som är aktuell för alla, oavsett religion eller livsåskådning.
Mottagen: 6 april 2018
Anmäl textfel
