Esther Hansen läser om åldrande
"Jag ser fram emot att bli riktigt gammal"
"Det pågår en aktiv kampanj mot att kallas för gammal. Men själv ser jag faktiskt fram emot det."
Esther Hansen har botaniserat i litteraturutbudet om åldrande – och hittat en lång rad klokskaper serverade av till exempel Emmy Gut, Gerda Antti och Merete Mazzarella.
"Att växa sig gammal". Det är min egen översättning av det engelska uttrycket "to grow old" som får mig att associera till en ståtlig ek som brer ut sin krona åt alla håll.
Det sägs att eken växer i 300 år, lever i tre hundra år och tar 300 år på sig att dö. En mycket bra förebild och en motvikt till Astrid Lindgrens ofta citerade uttryck: "Det är skit att bli gammal!". Något som jag tyvärr ofta har kommit på mig sjäv med att muttra till och från på sistone.
Det är inte alls länge sedan jag skrattade gott åt Ingemar Bergman och Ernst Josefson där de satt i tv-studion och undrade varför ingen hade talet om att det var så besvärligt att bli gammal? Vilken "gamling" har inte försökt att få sin omgivning att förstå det? Vem vill lyssna på det förrän man närmar sig själv?
Det pågår en aktiv kampanj mot att kallas för gammal, antagligen för att många är rädda för att bli gamla. Läste i M-Magasin att vi inte blir gamla utan bara "olika" – och visst ligger ligger det något i det (personligen har jag fått leva med att jag redan i fyrtioårsåldern var "äldre" och mer orkeslös än min mors pigga väninnor i 80-årsåldern). Ändå ser jag själv faktiskt fram emot att bli riktigt gammal – trots stelheten i ögonmuskulaturen som bara delvis kompenseras av glasögon, sämre hörsel, stela, försvagade muskler, den ökade tröttheten, långsamheten och den begränsade koncentrationsförmågan! Och jag förbereder mig genom att läsa all spännande litteratur som numera finns att tillgå om just detta.
Favoriten fram för alla andra är sociologi-professorn Lars Tornstam som forskat omkring åldrandet och myntat uttrycket gerotranscendens som bland annat betyder att vi aldrig slutar växa och utvecklas hur gamla vi än blir. Eller som de säger på min mammas daghögskola för pensionärer: Vi föds lika men dör som original. Inget dåligt livsmål: Att bli ett gammalt original!
Det finns informativ litteratur som Emmy Guts: "Ålderdomen som erfarenhet" och skönlitteratur som Elsie Johanssons "Sin ensamma kropp" eller Gerda Anttis "Adamssons". Merete Mazzarella har skrivit flera böcker i gränslandet mellan skönlitteratur och självbiografi om först sin mors döende och senare om sitt eget åldrande belyst från olika vinklar.
Litteraturlistan växer hela tiden, vi är ju många som är på väg in i ålderdomen som alltid har varit nyfikna på vad som händer oss och velat dela med sig av våra erfarenheter. Om man ytterligare bifogar listan av fack- och skönlitteratur om hur vi dör blir det än mer intressant. Vi vill ha det hela, allt vill vi vara med om!
"Framtiden tillhör de unga och de yngre, det är sant, men nuet tillhör oss gamla lika mycket som det tillhör någon annan. Varje människa har rätt till sitt NU." Skriver Elsie Johansson.
Anmäl textfel
