Gabriel Marcia Marquez har avlidit
"Han kändes aldrig konstlad"
När jag upptäckte Gabriel García Márquez författarskap var det lite som att finna det fantastiska i vardagen.
En av 1900-talets starkaste berättarröster har gått ur världen i och med nyheten att den colombianska författaren Gabriel García Márquez avlidit.
Trots hans fantasirika, vilt fabulerande romaner såsom "Hundra år av ensamhet" och "Kärlek i kolerans tid" kändes han aldrig konstlad. Han verkade bara ha ett unikt öga för det mänskliga runt omkring sig.
"Hundra år av ensamhet", hans mest hyllade roman, utspelar sig i byn Macondo, en spegelbild av hans hemland Colombia.
Med ett starkt intresse för Sydamerikas historia lyckades Marquez med romanen få kontinentens hela historia att framstå som en fantastisk saga. En fantastisk fabel befolkad av riktiga människor.
I och med publiceringen av romanen blev han omedelbart en av Sydamerikas kändaste författare. En ledare för den latinamerikanska författarboomen.
Márquez arbetade som journalist och var en människokännare.
Det är kanske speciellt tydligt i romanen "Kärlek i kolerans tid", en av de kanske största kärlekskildringarna jag nånsin läst. Protagonisten Florentino Arizas odödliga kärlek till Fermina Daza känns som en helt naturlig del av livet, utan att för den delen kännas som en stereotyp. Utan att göra berättelsen psykologiskt otrovärdig. Istället understryker psykologin det magiska i berättelsen. En berättelse där teknologiska framsteg som luftballongen bara är en hårsmån i från ren magi.
Márquez författarskap präglades ofta av temat "ensamhet", om det så var genom olycklig kärlek eller döden själv så kan vi hoppas att han i sitt eget frånfälle aldrig kommer vara ensam. Han skapade ju världar.
Anmäl textfel
