Erika Wallman

Kokboksförfattarna måste ha en hemlig trollformel

Hur gör egentligen kokboksförfattarna när de skapar nya recept? Det ju ofta misstagen i köket som gör maten extra god. Men då vet man ju inte exakt hur man gjorde... 

Alla som jobbat med mat eller bara älskar matlagning och kokböcker har antagligen snuddat vid tanken på att göra en egen kokbok. En del vet precis hur den ska se ut, andra vet vilka recept den ska innehålla. Själv kan jag komma på ett antal teman rent utseendemässigt, från papperskvalitet till typsnitt. Men det där med recepten är en helt annan historia, vilket min kollega inte var sen med att påtala här om dagen.  

"Du kan aldrig bli någon kokboksförfattare!" utbrast hon glatt.

Jag har precis berättat om sommaren då jag gjorde alla fel som går att göra när man lägger in gurkor – och de blev helt gudomliga. Och om hur jag gjorde enorma mängder stekt inlagd strömming efter ett recept på en liten kladdig handskriven lapp som jag feltolkade och tanterna på krogen tömde fatet. Det blev en strömming i världsklass som jag aldrig lyckats med därefter, snarare tvärt om; varje gång jag gjorde stekt inlagd strömming därefter fick jag kommentaren "nja, det är inte i närheten av den där Goda strömmingen du vet".

Jag har också misslyckats med att baka drömmar, de där vita spröda som i mina händer blev platta, hårda och bruna. "Åh! Vilka underbart goda skorpor!" utbrast mer än en gäst, men efter det har jag varken lyckats eller misslyckats med drömmar till den grad att det gått att ta betalt för dem.

Vad är det som gör en kokboksförfattare egentligen? Hur vaskar man fram de nya guldkornen och hur gör man för att lyckas få dem på pränt?  Eller ska jag kanske fråga; hur gör man ett gudomligt misstag två gånger?

Erika Wallman

Anmäl textfel