Esther Hansen samlar på böcker för livets alla stunder
”Skaffa dig ett litterärt medicinskåp”
Owe Wikström, professor i religionspsykologi, författare och litteraturälskare, föreslog en gång att man skulle skaffa sig ett ”litterärt medicinskåp”. Alltså en liten exklusiv boksamling som passade i de livets stunder då man behöver stöd, tröst, sällskap. I det "litterära medicinskåpet" skulle det finnas böcker som kunde fungera exempelvis som en huvudvärkstablett eller något lugnande, sövande, uppmuntrande...
Det här är en tanke som jag omedelbart tog fasta på. Den första boken jag ställde in i mitt ”litterära medicinskåp” var ”Kollektivt självmord” av Arto Paasilinna. Den fyller alla kriterier med sin humor, medkänsla och människokärlek. Boken kan få de allra flesta att skratta, glädjas och vilja leva ett tag till.
Grunden är den alldeles speciella känsla som uppstår när flera personer med samma problem kommer samman. Välkänd från patientgrupper av skilda slag. En galgenhumor som ofta kan te sig obegriplig för utomstående. Så oförstående kände jag mig själv då jag första gången började läsa Paasilinnas bok efter mångas rekommendation: vad är det för roligt med det här?
Men sen jag hittade rätt perspektiv kunde jag inte sluta skratta. Jag blir fortfarande lycklig bara jag tänker på boken nu tjugo år senare. Med Frej Lindgvist inläsning har boken blivit ännu bättre. Lindgvist torrhumoristiska finlandssvenska basröst bidrar till att man kan lyssna på ljudboken om och om igen utan att tröttna.
"Kollektivt självmord" utgår från en man som beslutar ta sitt liv på midsommardagsmorgon. Han uppsöker ett ensligt ställe som visar sig vara upptagen av en annan i samma ärende. Och då måste man ju rädda honom först! De två männen behöver sen hämta andan innan de sätter sina planer i verket och kommer på att många flera säkert går i samma tankar. Kanske skulle de samla så många som möjligt? Inte i syfte att rädda dem utan för att dö tillsammans men först skall de bara...
Paasilinnas bok har jag lyssnat på när jag längtat efter gemenskap, när jag velat ge mig ut på luffen i vårt vackra sommarlandskap men inte kunnat göra det annat än i fantasin, när jag behövt få skratta, när jag behöver påminnas om allt som fortfarande är möjligt och att även de svartaste stundar kan övergå till något helt annat!
Vilken effektiv medicin detta är: smärtstillande, lugnande, uppiggande, allt på samma gång. Och helt biverkningsfritt.
Säkert finns det flera av Paasilinnas böcker som kan fungerar på detta sätt, men för mig kvarstår ”Kollektivt självmord” som den allra bästa!
Exempel på andra böcker i mitt litterära medicinskåp är Tove Janssons ”Pappan och havet”. Varje gång jag vill vända världen ryggen följer jag med muminfamiljen längst ut i havsbandet där jag kan sitta och filosofera med pappa över havets outgrundlighet: Hur skulle vi kunna förstå havets personlighet? Vi ser ju bara ytan!
Om jag däremot grips av helig vrede över tillståndet i världen och vill ge mig ut och slåss för de förtrycktas rättigheter kan jag avreagera mig med ”Madame Terror” Av Jan Guillou.
Om jag längtar efter sommar och efter att förstå mera av naturens språk återvänder jag till Fredrik Sjöbergs ”Flugfällan” och lyssnar till surret av blomflugorna!
Av Owe Wikström själv väljer jag ”Ikonen i fickan” när jag grunnar över andlighet men har tröttnat på den överbelastade kristenheten. I ljudboksförmatet får jag Wikströms egen inläsning av boken och han är en av dessa författare som med sin röst förstärker innehållet i sin bok.
Vad har du i ditt litterära medicinskåp?
Anmäl textfel
