Gästkrönikör Alexander Konradsson om skrivprocessen
Om en bok som förmodligen inte kommer bli någon bok
Jag såg LitteraturMagazinets skrivarskolas tips och tricks om hur man ska gå tillväga för att skriva en egen bok. Jag själv kommer nog med största sannolikhet aldrig att lyckas med den bedriften. Ni förstår, första tipset är nämligen att man ska lägga ifrån sig mobilen och stänga av TV:n. Under de här, i skrivande stund, sextiofem orden har jag hunnit besöka Twitter två gånger och Facebook en gång, på just telefonen, som ligger bredvid datorn. Och datorn ja, den står på soffbordet den, där jag även har fjärrkontrollen till min TV. Så jag har zappat runt bland kanalerna också. Min TV är nämligen ny och försäljaren som sålde TV:n tyckte att det var väldigt viktigt att jag hade många kanaler med bra bild.
Han tänkte bara på mitt eget bästa. Sa han i alla fall. Jag antar ju bara nu, det gör jag ju faktiskt, men jag tror allt att han fick några extra kronor för att lura på mig 40 kanaler. Kanaler som jag har märkt, eftersom jag har zappat inte en utan två gånger nu på etthundraåttiotre ord, inte innehåller någonting vettigt överhuvudtaget. Förutom reklam såklart. Reklam är det gott om, men jag behöver inga bindor, blöjor, bilar, bättre absorberande bindor, mer flexibla blöjor, självparkerande bilar… ja, ni fattar.
Sen läste jag att man skulle ”lyssna på musik, gärna utan text”. Så nu sitter jag här och lyssnar på temasången till Braveheart och det enda jag kan tänka på är vad min granne ska tänka om att jag lyssnar på den. Och ja, jag förstår att det är fel tankar men i vanliga fall brukar jag spela ”sån där fasligt hög husmusik” som min granne mycket barskt förklarar för mig då och då. Jag brukar alltid få ta några djupa andetag och hålla tillbaka den självklara impulsen att förklara att det faktiskt inte heter ”höghusmusik” utan ”housemusik”, men jag gör aldrig det. Jag är nog för svensk för det tror jag. Sen hade hen inte fattat det roliga i mitt briljanta skämt heller och det hade känts obekvämt att stå och skratta själv.
Ibland funderar jag på om jag tänker ”outside the box” när jag tänker så här. Vem vet? Sen stod det även att man skulle utgå från en verklig händelse och sedan leka med fantasin, ändra om detaljer i händelsen, byta ut karaktärer och hitta på egna scenarier. Det är ungefär så jag har gjort med hela den här texten. Så någonting måste jag ha lärt mig.
Det är nog rätt så bra tips och tricks ändå.
Alexander Konradsson
Anmäl textfel
