Skrivprocessen
Skrivande, dröm eller hårt arbete?
Skrivprocessen handlar inte bara om fulla kaffekoppar, veckor ute i skärgården, skrivbord överfulla med pappershögar och böcker och ett konstant skrivande där man varken hinner äta eller sova eftersom man är så inne i sin text... Det handlar om hårt arbete också. Det skriver Jonna Lindberg, som själv är mitt inne i ett romanprojekt.
Många drömmer om att skriva en roman. Men till att börja med håller man det hemligt. Tankarna på det man ska skriva får en att känna sig modig och glad. Man tänker “Någon gång ska göra det”. Först när man väl yttrar orden ”Jag ska skriva en bok” väcks nyfikenheten från omgivningen. Kommentarerna kommer. Ibland får man till och med beundran.
När man har börjat prata om sitt bokprojekt är det som att ett rosa skimmer kickar in. Man börjar tänka på fulla kaffekoppar, veckor ute i skärgården, skrivbord överfulla med pappershögar och böcker, ett konstant skrivande där man varken hinner äta eller sova eftersom man är så inne i sin text... Det är så den berömda skrivinspirationen ser ut. Magin.
Vad man kanske inte ser framför sig är frustrationen. Att sitta med samma blanka dokument i datorn alldeles för länge, att känna rastlösheten komma. Att få impulser att gå in på Facebook eller kolla mobilen. Att så småningom faktiskt skriva flera sidor men sedan omedelbart radera dem eftersom det inte blev bra.
Till viss del är förstås skrivandet det där fantasiska – när det går bra, när man verkligen kommer in i texten. Då är det precis sådär magiskt som man tänkte sig. Då förundras man över känslan av att så hejdlöst slukas upp av något!
Men sedan kommer alltid stunderna när uppgivenheten kommer smygande, när man inte fattar varför man ägnar så mycket tid till skrivandet. När man bara vill gråta och ge upp.
Jag kan tänka ibland att jag ska ägna en hel helg åt skrivande. Jag tänker att jag ska brygga en termos kaffe, jag ska bänka mig framför datorn. Och förmodligen är just tanken på helgen roligare än när jag väl sitter där. Om jag får massor gjort känner jag mig givetvis både glad och nöjd, men inte ens då finns det där skimret. Då blir bara jag glad och nöjd därför att mitt hårda arbete lönade sig.
Jag tror, att om man vill skriva på allvar, då bör man acceptera att skrivande är både och. Precis som vilket annat arbete som helst. Det finns stunder när man älskar det och när man hatar det. För det mesta handlar det om hårt arbete, rakt av. Bara ibland kommer känslan av magi. Man får vara tacksam för de stunderna. Och inse att det inte går att bara drömma om den där romanen ska bli skriven.
Anmäl textfel
