LitteraturMagazinets recension
av Guantánamo Diary, Mohamedou Ould Slahi
En fruktansvärd och viktig historia från Guantánamo
Det finns ett problem med boken ”Guantánamo – en dagbok” av Mouhamedou Ould Slahi. Den är skriven på ett så lättsamt sätt, så utan dramatik att man får anstränga sig för att förstå vad det är han berättar.
Slahi har suttit fängslad sedan september 2001, största delen av tiden i en isoleringscell i Camp Echo i Guantánamo. Han fängslades bara någon vecka efter att Bush förklarade krig mot terrorismen efter 11 september-attentaten. Slahi var medlem av al-Qaida när rörelsen var på samma sida som USA mot Sovjet i Afghanistan. Han är ingenjör, har bott i Tyskland och Kanada. Och förstås, han är muslim och arab.
På Guantánamo utsätts han under en längre period för en raffinerad tortyr, fysisk och psykisk. Han hålls i extrem isolering, förnedras sexuellt, tvingas gång på gång att med värkande rygg och under många timmar stå framåtlutad med händer och fötter i kedjor, stängs tunnklädd in i ett nedkylt rum, tvingas vara vaken månadsvis, tvingas svälta eller äta på någon minut, törsta eller dricka stora mängder vatten, duscha i timmar eller inte alls. Med mera. Han blir också slagen, förstås, sönder och samman, många gånger.
Det är nog tonläget, han skriver om sina upplevelser utan vrede, konstaterande, som om han hört historien i tredje hand och bara återger den, som gör att jag faktiskt riktigt begriper vidden av plågorna och utsattheten först när tortyren är över, när han år 2005 med glädje skriver om friheten att få dricka vatten när han själv vill och i den mängd han vill.
Sommaren 2005 skrev han manuset till boken i den här lättsamma tonen i sin isoleringscell. Han har fått antidepressiv medicin och sömnmedel för att bli människa igen efter tortyren, och han får multivitaminpreparat för att kompensera att han inte vistas i dagsljus. Kanske är tonen lätt, ibland till och med skämtsam, för att han hoppas på ett slut på fångenskapen, eller i alla fall en rättegång. Fast nu, våren 2015 sitter han där än, ingenting har hänt mer än att Obamas administration och det amerikanska rättsväsendet förhalar hans ansökan om att få rättsligt prövning.
Slahis skildring av amerikanarnas tortyr och brott mot alla möjliga mänskliga rättigheter är läst och godkänd av amerikanska myndigheter. De har granskat och maskat bort en del händelser, samt samtliga namn på förhörsledare och vakter. En del uppslag är helt absurda, allt är bortmaskat utom ett och eller ett MEN. Det är IRRITERANDE I BÖRJAN, men märkligt nog vänjer man sig VID ATT INTE KUNNA LÄSA ALLT.
Mottagen: 17 april 2015
Anmäl textfel
