LitteraturMagazinets recension
av Att veta sin klass : Kvinnors uppåtgående klassresor i Sverige, Lena Sohl
Individer kan spränga klassgränser – men murarna mellan folk och folk består
Du kan ta dig ut ur din klasstillhörighet, men aldrig ta klasskänslan ut ur dig. Ungefär så kan Lena Sohls mycket intressanta avhandling om kvinnors uppåtgående klassresor i Sverige sammanfattas.
Sociologen Lena Sohl har djupintervjuat 16 kvinnor födda på 1970- och 80-talet som har klassrest genom utbildning. Föreställningar om klass, kön, ras, svenskhet och sexualitet dissekeras och vad de betyder för deras klassresor. Det är uppenbart att klassresandet både är eftersträvansvärt, men också djupt identitetsskakande.
Den svenska samhällsmodellen med utbildning som en rättighet för alla, oavsett klassbakgrund, har möjliggjort att städarens dotter skaffar sig en högre utbildning, som kan skapa ett annat liv än det modern har. De intervjuade klassresenärerna har lämnat sin arbetarklass för att få ett bättre liv än sina föräldrar. Utbildningen har varit en väg till förändring, ett sätt att kunna forma sitt liv efter sina egna önskningar. Materiellt, kulturellt, intellektuellt och sexuellt.
Lena Sohl koncentrerar sin avhandling på klassresan från arbetarklass till medelklass och redan här märks begreppens komplexitet. För vad har man för tillhörighet om det ekonomiska kapitalet är stort, men det kulturella litet, eller för den delen tvärtom? Eller om man objektivt sett kan checka av medelklassens alla privilegier, men subjektivt sett fortfarande känner och ser sig som arbetarklass?
Enligt sociologen Trondman, som Sohl hänvisar till, utgörs klassresan genom processerna att bryta upp från uppväxtmiljön, att ingå i en ny social miljö och att förhålla sig till sitt ursprung. De intervjuade kvinnorna beskriver både trevande och tydligt sin ambivalens kring den nya samhällspositionen, som ibland innebär att föräldrar och syskon ska försörjas ekonomiskt, och att trots en högre värderad samhällsposition, vara fast i en föreställning av att vara ”den andre”. Den som aldrig duger, som alltid måste bevisa sig duktig och duktigare.
Att tala om klass tycks i den politiska debatten vara (märkvärdigt) tabu, trots att det finns gott om exempel på att det svenska samhället är ytterst klasspecifikt. Därför är det tacksamt att författare som Anneli Jordahl, Kristian Lundberg och Jenny Wrangborg lyfter en verklighet som behöver synliggöras. För trots att klassamhället är något som ingen vill kännas vid, så existerar det mer än någonsin. Några få individer tar sig ur den fortfarande lågt värderade arbetarklassen, men det stora flertalet stannar kvar och visar att strukturerna i sig inte rubbas.
Lena Sohls avhandling visar att individer kan spränga klassgränserna, men att murarna mellan folk och folk alltjämt består. Det som förenar kvinnorna som intervjuas är en strävan bort lika mycket som en strävan till. Strävan bort från rädslan att inte kunna köpa mat, bli av med sitt jobb, bli beroende av hjälp som samhället inte ger, är högst levande. Kanske ännu ett tecken på klass och klass?
Historier om underdogs och klassresenärer innefattar ofta en känsla av revansch. Detta märks även bland de intervjuade kvinnorna i Lena Sohls avhandling. Ha! Det går visst att förändra livet! Och trots att det saknas en silversked i munnen, så har samhället gett en möjlighet att ta sig upp, det är bara att ta den! The American Dream har blivit Den Svenska Modellen. Men när man läser Lena Sohls avslutande sidor så uppenbarar sig en fadd smak i munnen av att allt ändå är mer eller mindre detsamma som det alltid varit. ”Sverige är inte ett land där enbart uppåtgående klassresor existerar, utan i hög grad även nedåtgående, där framför allt migranter inte får omsätta sina högre utbildningar på arbetsmarknaden”. Samhällets spelpjäser har bytts ut, men spelplanen är densamma.
Att veta sin klass rekommenderas till alla som är intresserade av begreppet klass, av kvinnors position i samhället, av identitetskapande och gruppkänsla, av alienation och tillhörighet. Det är oundviklig läsning för alla som vill förstå ett samhälles förändringsprocess och det är nödvändig läsning inte minst för de politiker som säger sig vilja ha ett jämlikt samhälle.
Det är bara att börja läsa.
Mottagen: 13 juli 2014
Anmäl textfel
