Hur man botar en fanatiker
Amos Oz lilla skrift Hur man botar en fanatiker delas för några år sedan ut till alla elever i år 2 på gymnasiet av Teskedsorden. En liten bok med stort innehåll. Viktigt innehåll som dessutom presenteras på ett ganska lättsamt och roligt sätt. Det här är det första jag läst av Amos Oz och den gav definitivt mersmak.
Hur uppstår fanatism?
Hur är egentligen en fanatiker?
Kan en sådan människa förändras?
Är vi fanatiker lite till mans?
Hur botar man i så fall sin egen fanatism?
Detta är frågor som Oz försöker besvara i boken. Möjligen kommer jag att avslöja lite väl mycket, så om du ska läsa den själv kanske du ska skumma resten.
Hur uppstår fanatism? Svaret är att den alltid funnits, ”fanatism är äldre än islam, äldre än kristendom, äldre än judendomen, äldre än någon stat eller regering eller politiskt system, äldre än någon ideologi eller religion i världen. [...]Det handlar om den urgamla striden mellan fanatism och pragmatism. Mellan fanatism och pluralism. Mellan fanatism och tolerans.”
Fanatism är alltså motsatsen till pragmatism, pluralism och tolerans. Oz menar också att en fanatiker kan kännas igen genom sin brist på fantasi och humor. Det finns en väldigt talande historia i boken om taxichauffören som säger till Oz vän Sammy Michael att den enda lösningen på konflikten i Israel/Palestina är att döda alla araber. Lite som när anhängare till SD menar att lösningen på alla problem i Sverige är att på något magiskt vis ta bort alla invandrare. Sammy väljer att bemöta chaufförens argument på ett insiktsfullt sätt. Han frågar:”Och vem hade du tänkt skulle döda alla araber?” Chauffören säger då att det är de israeliska judarna som måste göra det. Sammy undrar då igen vem som ska gära det, polisen, armén eller kanske ska de dela lika. Alla judar kan döda ett antal så att det blir rättvist.
”Okej anta att ni blir anvisad ett visst hyreshus i Haifa och ni knackar på hos den ene efter den andre eller ringer på dörren och frågar: ‘Förlåt, min herre eller förlåt, frun, råkar ni vara arab?’ och om de är det så skjuter du.”
Han fortsätter sedan att fråga chauffören om han skulle kunna tänka sig att även skjuta skrikande spädbarn om de råkar vara araber. Detta vill han självklart inte utan grymtar något om att Sammy är grym. Oz kontaterar i anslutning till historien att detta sätt att försöka ingjuta lite fantasi hos människor kanske kan bota fanatism. Han har inte stort hopp om det, men visst kan det vara en möjlighet.
Ett annat sätt att känna igen en fanatiker är att han eller hon bryr sig väldigt mycket om dig. Så mycket att han eller hon verkligen vill öppna dina ögon och få dig att förstå hur lite du förstår av världen. Hans eller hennes förenklade och fanatiska värld. Fanatiker drivs nämligen av önskan att skapa en bättre värld om än på ett väldigt konstigt sätt.
Förmågan att leva sig in i en annans människas liv att känna empati för andra är en förutsättning för att bota en fanatiker. Om du sett världen och träffat människor med andra erfarenheter är det svårare att vara fanatiker. Då minskar också rädslan för det okända och behovet av att klumpa ihop andra människor i grupper av ”invandrare”, ”muslimer” osv. Att leva sig in i andra människors situationer och faktiskt vara empatisk är något som alla inte kan, men som alla förhoppningsvis kan lära sig.
Oz menar att det handlar om en strid mellan ”dem som tror att rättvisa, vad de än menar med ordet rättvisa, är viktigare än livet, och dem av oss som tror att själva livet går före många andra värden, övertygelser eller religioner.”
Är vi alla fanatiker lite till mans? Det tror jag definitivt och Majgull Axelsson skriver i det tänkvärda förordet: ”De flesta av oss har väl någon period i vårt liv då vi är fanatiskt övertygade om det ena och det andra.[...] Då vet vi att vi har rätt och alla de som inte vet samma sak har fullständigt fel.” Det gäller dock att mogna och blanda det svarta och vita lite för att få fram gråskalorna.
Jag beundrar Amos Oz och hans förmåga att sätta ord på sina tankar. Dags att sätta tänderna i något mer omfattande av honom. Så många böcker, så lite tid...
Avdelning: Fakta Taggar: #fanatism #tolerans #Israel #recension
I det tysta
Ibland räcker tiden inte till och det är därför det varit så tyst här den senaste tiden. Vill ni läsa vidare hälsar jag gamla och nya läsare tillbaka till min gamla blogg där jag smyger igång när tid och energi finns.
Tack för den här tiden!
Bokgeografi Frankrike
Första omgången av Bokgeografi här på Litteraturmagazinet handlar om ett riktigt favoritland för min del, nämligen Frankrike. Trots att jag inte kan ett ord franska är jag definitivt frankofil.
Taggar: #Bokgeografi #boktips
Bokgeografi startar på tisdag
Jag väcker min gamla bloggserie Bokgeografi till liv, för att på så sätt sprida tips om böcker och författare från lite fler länder än Sverige, Storbritannien och USA, som annars dominerar min läsning. Varje tisdag tänker jag presentera ett nytt land, eller en storstad genom att skriva om böcker som anknyter tlll dessa platser. Det vore väldigt roligt om ni också tipsar om läsvärda böcker i en kommentar eller ett blogginlägg.
Taggar: #Bokgeografi
Vad formar din identitet?
En gång för många år sedan var jag på en stor bokhandel i London och köpte där Fruit of the lemon av Andrea Levy. Den var en av alla böcker jag läst som jag verkligen ville läsa med en gång. Trots detta stod den oläst i hyllan till december 2013.
Avdelning: Skönlitteratur Taggar: #Läst 2013 #recension
Drottningen av börjor
Jag vill så gärna hinna läsa alla böcker jag vill läsa, men självklart gör jag inte det. Min nuvarande taktik är dessutom riktigt, riktigt dålig.
Taggar: #Läser just nu #listor #läskaos
Bokbloggarnas litteraturpris
Jag är med i juryn som utser årets mottagare av Bokbloggarnas litteraturpris. Innan januari är slut har jag därför några böcker att läsa.
Avdelning: Skönlitteratur Taggar: #bokbloggar #litteraturpris
En favoritbok blir film del 2
Det är snart dags för den 37e upplagan av Göteborgs Internationella Filmfestival och där visas en film som baseras på en av mina absoluta favoritböcker. I samband med festivalen besöker författaren Chimamanda Ngozi Adichie Göteborg.
Taggar: #Chiwetel Ejiofor #film #Thandie Newton #Göteborgs Internationella Filmfestival
En favoritbok blir film
En nyårsafton träffas fyra trasiga figurer på Topper’s Houses tak i London. De är alla där av samma anledning -att ta sitt liv. Istället för att hoppa hittar de en annorlunda gemenskap medan de delar en pizza. De fortsätter att träffas och långsamt, långsamt börjar vi förstå varför de inte såg någon annan utväg än att hoppa från skyskrapans tak den där nyårsnatten.
A long way down av Nick Hornby är en riktigt bra bok som är vansinnigt rolig och väldigt hemsk på samma gång. I den får vi träffa B-kändisen Martin som på ytan har allt, eller i alla fall hade allt, Maureen som offrar allt för sin handikappade son Matty, men som inte orkar mer, JJ, den coola amerikanen och Jess, en ung tjej med rejäla familjeproblem.
Martin hittar en artikeln där det står att det behövs ungefär 90 dagar för någon som vill ta livet av sig att hitta tillbaka till livet och de fyra lovar varandra att ge livet en chans precis så länge. Vill de fortfarande dö när de 90 dagarna har gått är det fritt fram, men tills dess ska de stötta varandra.
Jag älskar sättet som Hornby blandar skämt och allvar. Han låter oss verkligen lära känna självmordskandidaterna och självklart vill jag inte förlora någon av dem. De vill inte heller förlora varandra, men inte alltid leva. Det här är en av mina absoluta favoritböcker av honom och näst efter High Fidelity det bästa han skrivit. Precis som High Fidelity ska A long way down bli film. Tyvärr är det Pierce Brosnan som ska spela Martin, det känns minst sagt sådär, men det här kan ändå bli en riktig höjdare.
Jag ser alltså mer än gärna filmen, men frågan är om jag inte ska läsa boken en gång till först. Eller så läser jag den efter jag sett filmen. Kanske är det bästa egentligen.
Taggar: #film
Äntligen!
Först blev jag lite trött när jag på vårterminens första dag fick veta att jag inte längre skulle ha den ena av mina sexor i engelska längre, utan i svenska. En ny kurs bara sådär och ett nationellt prov om bara några veckor. Sedan började det bubbla i mig av glädje, för hjälp vad kul det är att undervisa i svenska.
Taggar: #läsning #glädje #läraryrket
En trio deckare
I slutet av förra året läste jag i rask takt tre deckare. Det får bli ett gemensamt inlägg om dem.
Avdelning: Spänning Taggar: #deckare #Läst 2013
Läsutmaningar 2014
Ett nytt läsår har börjat. Det här är mina läsplaner för 2014.
Taggar: #Boktolvan #läsutmaningar #Bokbloggarutmaningen #Författarfemman
En sista sammanställning
Snart ska jag lämna läsåret 2013, men här kommer en sista sammanställning.
Taggar: #Bäst 2013 #Läst 2013 #boklistor
Om att utmana sina bekvämlighetszoner
Det där med genrer är lurigt. Egentligen skulle det kanske vara epik, dramatik och lyrik eller varför inte fiktion och fakta. Jag har valt att dela upp de genrer jag läst på ett lite annat sätt.
Taggar: #Läsning #Lässtatistik #Läst 2013
Nu tar e-böckerna över
Ett gammalt blogginlägg från 2009 om min skepsis inför e-böcker användes i en universitetskurs och jag insåg hur mycket min inställning till detta smidiga format förändrats. Snart är 50% av de böcker jag läser e-böcker.
Taggar: #Läsning #Lässtatistik #Läst 2013
2014 blir ett bättre år
Som helhet har 2013 varit något av ett mediokert år. Jag hoppas och tror på ett bättre 2014. Ett gott nytt år önskar jag er!
Taggar: #Läsning #Lässtatistik #Läst 2013 #Läst 2012
Vem var Joss Moody?
På årets näst sista dag läste jag ut en av de vackraste böcker jag läst under hela 2013. Den bubblar strax utanför årets topplista och är skriven av en författare jag gärna återvänder till.
Avdelning: Skönlitteratur Taggar: #Läst 2013 #recension #genus #adoption
Män, kvinnor eller både och...
Jag älskar statistik och diagram när det handlar om läsning. Därför kommer jag de närmaste dagarna att presentera en hel del statistik. Jag börjar med den enklaste sammanställningen som handlar om kön.
Taggar: #Läsning #Lässtatistik #Läst 2013