LitteraturMagazinets recension
av Äkta Spåman, Linda Spåman
Mörkt, groteskt och alldeles underbart
Vem är en äkta spåman eller spåkvinna – och vad händer egentligen mellan den som spår och den som blir spådd? Hur mycket rädsla finns inbakad i mötet, oavsett om allting sker på skoj?
Huvudpersonen i Linda Spåmans nya seriealbum "Äkta Spåman" har samma efternamn som serietecknaren själv. När hon gång på gång blir uppringd av personer som slagit upp henne på Eniro och tror att hon utger sig för att vara spåman bestämmer hon sig för att helt enkelt skaffa en tarotkortlek – och sätta igång.
Det här är en autofiktion där huvudpersonen har gett ut samma böcker som författaren själv, men inte kunnat försörja sig på tecknandet. Hon har tvingats ta diverse okvalificerade arbeten för att betala hyran varje månad. Nog kan hon spå lika gärna som att vara frukostvärdinna på ett lika hjärndött som hjärndödande hotell?
Frågan är bara vad som händer med henne och de hon spår, när hon ikläder sig rollen som spåman. Vad kan hon säga och vad gör det med dem som vänder sig till henne, vare sig de tar henne på allvar eller ser spåstunden som en kul grej?
Spåman berättar – som alltid! – mörkt och bittert, med mycket människoförakt men också med en satirisk humor som känns starkt befriande. Hennes stil har varit sig lik genom alla hennes böcker, men den är bara lik henne själv. Ingen annan tecknar som Spåman! Hon blandar det skissartade med det fulländade och det vackra med det groteska i ett alldeles unikt uttryck. Oavsett innehållet är Spåmans stil alltid ett värde i sig, något att återvända till och längta efter.
Spåman smygdebuterade med fanzinet "Kötthuvudet", som var ganska fulländat trots sin stillastående icke-intrig. Den formella debuten, "Misslyckat självmord i Mölndals bro", var något av det starkaste och mest ångestladdade jag har läst. Däremot var jag besviken på senaste boken, "BRF Ensamheten", som blev rörig och lite väl mörk i sin ambition att skildra ett helt bostadshus, där varje lägenhet rymmer hemska hemligheter.
Nu är jag väldigt glad åt att "Äkta Spåman" innehåller både något helt nytt och allt det vänder mig till Spåman för att få: svärtan, skärpan och den underbart fruktansvärda konstnärligheten.
Mottagen: 22 november 2014
Anmäl textfel
