Recension
av Ön, Lotta Lundberg
Vår tid speglad genom en paradisö
Tre brittiska socialarbetare kommer till “paradiset”: en ö i Polynesien på andra sidan jorden. Ön tillhör det brittiska samväldet och efter hundra år av sporadiska rapporter från missionärer och andra har Tony Blairs regering beslutat utreda om engelsk lag efterföljs här.
En pappa från New Zeeland som besökt ön påstår att hans 16-åriga dotter blivit våldtagen av flera jämnåriga pojkar och eventuellt några flickor också. Frågan utreddes på ön av den svenska “barfotaläkaren” som delat öns liv och värderingar under 25 år och anklagarna tillbakavisades. Men fadern svär att aldrig ge sig och utlovar en stor belöning till den som hjälper till att få fast gärningsmännen. Detta har utlöst en hatkampanj på Internet mot "pedofilön"!
Vi ankommer till ön tillsammans med socialarbetarna och häpnar som de inför obegripligheterna: Varför är folk så feta? Varför importerar de ägg och fruktkonserver när ön är full av frigående höns som lägger ägg överallt och hela tiden? Och ön dignar av färsk frukt, bara att plocka och äta?
Samtidigt identifierar jag mig med den svenska doktorn på ön, Olivia. Hon fick aldrig sin läkarlegitimation eftersom hon reste ut i världen innan hon gjort sin AT-tjänstgöring. Men på ön fungerar hon som läkare i gott samförstånd med öns barnmorska och den “kloka gumman”.
Olivia var tonåring i det svenska sjuttiotalet, där barnmorskan jagade flickor på högstadiet med receptblocket för p-piller i högsta hugg. Samlag var något bra, man skulle bara skydda sig från konsekvenserna: graviditeter, sjukdomar med mera.
När Olivia “blåste in” på ön tog hon utan vidare till sig doktrinen om att man inte äger människor och att den fria sexualiteten bör bejakas.
Men nu med engelsmännens ankomst är hon djupt skärrad. Hon är skräckslagen och en av bokens mycket starka sidor är att vi aldrig helt får svaret på varför hon reagerar så. Visst finns det många skäl som avslöjas ett efter ett. Men ett frågetecken kvarstår även efteråt som gör att jag kommer att leva vidare med denna spännande bok länge.
Absurditeterna är många och belyser vår tid och våra frågor från ett nytt perspektiv. Exempelvis är 16 år gränsen för tillåten sexualitet i Storbritannien oavsett om paret är jämnåriga eller om åldersskillnaden är stor (ex 12-årig flicka och 50-årig man). Straffet för våldtäkt kan vara livstids fängelse.
I "paradiset" såväl som i Vatikanstaten, i Mexiko och i Gamla testamentet är åldersgränsen 12 år. På ön kan den till och med vara 11. Graviditeterna i de yngre tonåren är vanliga och ett oemotsägligt bevis på att ett brott har begåtts!
Och hur är det med våldtäkterna (även efter svenska sexualliberale värderingar)? Hur bedömer man det i en kultur där “alla” gör det/ utsätts för det?
Och det vi vanligtvis menar med pedofili: pappan som systematisk våldtar sina egna små flickor?
Frågorna är många även rörande annan kriminalitet: Supandet, mopedkörning i berusat tillstånd, olaga vapeninnehav, prostitution..? Hur står det egentligen till i paradiset? Och vad händer när två helt olika synsätt kolliderar?
Hoten från yttervärlden är, förutom hotet om livstidsfängelse för halva öns befolkning, många och politiska, atomsprängningar, tsunami, jordbävningar...
En spännande och angelägen roman om vår tid och vår värld berättat med helt nya perspektiv.
Mottagen: 7 april 2012
Anmäl textfel
