LitteraturMagazinets recension
av Så jävla kallt, Lova Lakso
Drömmen om värme
Lova Lakso är socionom och kurator. Hon kommer ursprungligen från Piteå men är bosatt i Göteborg sedan tio år. "Så jävla kallt" handlar om Karla som längtar söderut och om hennes hund Hemingway som är sjuk.
Sjuttonåriga Karla fryser hela tiden och inte blir det bättre av att hon vägrar att klä sig i kängor och vinterjacka, man vill ju se snygg ut. Hon bor med sina föräldrar och sin gamla hund Hemingway, som hon älskar. En viktig person i hennes liv är kompisen Kaja, som bor ensam och är förtegen om hur hon levde innan hon flyttade till Karlas lilla by.
Dagarna går. Karla fryser, super, är elak mot sina föräldrar, har lite slött sex med den smådryge Aziz och försöker spara pengar. Hon drömmer om att åka söderut, varsomhelst där det inte är så jävla kallt. Men när Hemingway blir sjuk och måste avlivas tar hon hunden med sig och flyr från sina hårt prövade föräldrar tillsammans med Kaja och Aziz.
De snattar kläder och mat, stjäl en buss, liftar med rumäner, åker på hemmafester... Målet är Karibien, eller kanske Grekland... Historien är en road trip som säkert skulle göra sig bra på film. Språket är lysande, vackert och kvickt. En typisk replik kan låta så här, angående om att ha sex med trettiofemåringar; "...Du ligger väl med skelett om du vill. Smitta mig inte med döden, bara".
Bokens brist är att huvudpersonen aldrig blir tillräckligt intressant. Man förstår att det är något är fel i hennes liv. Kanske är hon deprimerad, kanske har hon någon diagnos, eller kanske är hon bara omogen. Det kan läsaren bara gissa sig till. Men jag har svårt att bry mig om henne. Ändå är det en fartfylld historia med bra driv och Lova Lakso är en god stilist. Bifigurerna är tyvärr mer intressanta än huvudpersonen. Jag skulle gärna vilja läsa en fortsättning med Aziz eller Kaja i fokus.
Mottagen: 7 december 2019
Anmäl textfel
