LitteraturMagazinets recension
av Fyra dagar i april : påskkravallerna i Uppsala 1943, Magnus Alkarp
Historiskt avslöjande om nazism och motstånd
Vid Uppsala högar höll nazistpartiet Svensk socialistisk samling, SSS, möte på våren 1943. Många motdemonstranter samlades och det blev konfrontation med statspolisen som är på plats. Magnus Alkarp har skrivit ”Fyra dagar i april” om vad som egentligen hände den där påskhelgen.
Eftersom en stor del av källorna är utsagor från vittnen som närvarade före, under eller efter händelserna, har Alkarp låtit dessa personer stå i centrum för hans redogörelse. Det gör att man kommer nära skeendet och de ibland tragiska öden som skildras. Läsaren får bland annat lära känna säkerhetspolisen Jacob Citréus, den nazistiskt engagerade polisen Willy Fredriksson och norska sjuksköterskan Aase Lie Dahl som anklagas för anstiftan till upplopp.
Den som inte tidigare har hört talas om påskkravallerna i Uppsala är knappast ensam. Den historiska händelsen har så mycket som möjligt tystats ner av polisen och den svenska regeringen. Det är också ett tydligt exempel på hur avgörande det är vem som står för historieskrivningen.
När statspolisen ska beskriva vad som hände vid Gamla Uppsala läggs skulden på motdemonstranterna. Massiv stenkastning skulle ha varit orsaken till att polisen med dragna sablar gick till angrepp mot dem. Alkarp visar med hjälp av historiska källor hur skev den bilden är. Snarare är det nazisterna som står för provokationer som polisen ser genom fingrarna på.
Man brukar säga att historien upprepar sig och är till för att vi ska lära oss något av den. Det är lätt att åtminstone hålla med om den första delen. Även 2013 genomförde organiserade nazister provocerande demonstrationer där poliser angrep personer som på fredligt vis protesterade mot rasisterna.
Alkarps redogörelse av hur statspolisen befolkas av personer med värderingar som står nära nazisternas antidemokratiska och rasistiska föreställningar manar också till eftertanke. I utredningen av fallet används på ett helt okritiskt sätt register på norrmän som är konstruerade av nazisterna själva. Känns det igen att polisen för etniska register på lösa grunder?
”Fyra dagar i april” bidrar till en fördjupad förståelse för hur nazismen i Sverige såg ut på 1940-talet. Dessutom vecklas den röda tråden skrämmande tydligt ut mot framtiden där dessa nazister senare fick framträdande positioner i samhället. Mer hoppingivande är skildringen av det folkliga motståndet. Det är lika viktigt att minnas hur man försvarar demokratin som att identifiera hoten mot vårt öppna samhälle.
Mottagen: 30 oktober 2013
Anmäl textfel
