LitteraturMagazinets recension
av Pestens år, Magnus Västerbro
Bladvändare om pesten
"Pestens år" är journalisten och författaren Magnus Västerbros andra bok. Det är en spännande skildring av en mörk period i Sveriges historia.
Det sista stora pestutbrottet i Sverige sker 1710 när nästan hälften av Stockholms befolkning dör. Magnus Västerbro skriver i "Pestens år" om en historiskt betydande händelse som har kommit i skymundan av slaget vid Poltava och Karl XII:s sista dramatiska år som kung av Sverige. Det är en skildring som lyckas bra med att balansera mellan att vara en historievetenskaplig redogörelse av ett skeende och samtidigt vara lättillgänglig och spännande för den lagom historieintresserade.
Dramatiken när pesten anländer till Stockholm, eventuellt med en pestsmittad besättning från andra sidan Östersjön, och lamslår staden är visserligen ganska given. Men med hjälp av brev, dagböcker och liknande kommer berättelsen nära de människor som upplever misären till vardags. Det blir inte bara en beskrivning av ett händelseförlopp utan läsaren placeras på Stockholms gator där den möter kärrorna som fraktar kroppar, känner stanken och ser förtvivlan i människornas ansikten.
Förutom de personliga vittnesmålen kring pestens härjningar får en också följa hur de styrande i staden hanterar krisen. Den förnekelse av allvaret i situationen som först dominerar reaktionen hos politiska beslutsfattare och medicinsk expertis är frustrerande att följa. Den kände kunglige livläkaren Urban Hjärne spelar här en huvudroll, bl.a. när han inför kungliga rådet beskriver att även om det finns pestsmitta i Stockholm så är det nog bara litegrand.
Så småningom inser naturligtvis alla allvaret när dödssiffrorna fortsätter att stiga. En del av de personer som är satta att förvalta huvudstaden och landet väljer då att fly, medan andra stannar och kämpar emot farsoten. När en läser om samhällets reaktioner på pesten blir det intressant, inte bara som enskild händelse utan också ur ett historiskt perspektiv. Västerbro lyfter blicken åt läsaren och visar på skillnader i hur samhället agerar jämfört med något sekel tidigare, såväl som i nutid.
Det som gör historisk populärvetenskaplig litteratur relevant är hur läsaren genom historien kan se på sin egen tid med lite nya glasögon. "Pestens år" gör just det. Till exempel dras paralleller mellan det svenska storhetsvansinnet i början av 1700-talet då man skulle försvara sina positioner mot omvärlden och dagens nationalistiska rörelser.
När det är som mörkast syns ljuset klarare och det gäller även för peståret 1710. Trots undergångsstämningarna så fortsätter livet i den hårt ansatta huvudstaden. Det är också något som en tar med sig från läsningen. Människorna, såväl de fattiga som de mäktiga, hjälper varandra och gör sitt bästa för att hålla döden stången. Överståthållare Burensköld ser till att ordningen i staden hålls uppe, rådmännen kämpar för att organisera begravningar och få fram mat till befolkningen, läkare jobbar non-stop, barnhuset tar emot allt fler ensamma barn och folk sliter för överlevnad och för sina döda nära och kära.
"Pestens år" är en bladvändare om en mörk period i Sveriges historia samtidigt som den är upplysande och väcker nya tankar hos läsaren. Boken har med sitt måttliga omfång också ett format som tilltalar, den undviker att bli för överlastad som en del annan historisk litteratur där läsaren kan tappa intresset för skildringen.
Mottagen: 20 maj 2016
Anmäl textfel
