LitteraturMagazinets recension
av Begär : oanständiga berättelser, Malva B.
Porrnoveller med skuld, skam, ält, misär och allsköns shaming
Baksidestexten på pseudonymen Malvas novellsamling utlovar ”kittlande” berättelser om ”sex på lika villkor” och ”om att ta för sig av njutningen”. Det lovar ju gott. Men... Det är många men i den här lilla novellsamlingen
Den lilla boken med det romantiska omslaget rymmer tolv noveller som bland annat utforskar trekanter, swinging och sex mellan partners av samma kön. På det sistnämnda temat finns i boken en novell med titeln ”Komma ut” och den förtjänar ett hurrarop – utförandet är hellre än bra, men den utgör ett sexualpolitiskt statement som inte ska underskattas.
Med det sagt så förväntade jag mig tolv noveller med helt galet powerknullande, men … Det är många men i den här lilla novellsamlingen. I slutet av förra året formulerade jag en sexteori när jag skrev om Puma Swedes bok som i korta drag innebär att kvinnor får lov att vara sexuella under förutsättning att de på ett eller annat vis får böta för det: sexet ska ältas och kvinnan ska helst leva i någon sorts misär – detta negativa är de villkor som måste uppfyllas om kvinnan ska få lov att vara sexuell överhuvudtaget. ”Om vi lyckas skapa en kvinnlig karaktär i den kulturella mittfåran som kan knulla och samtidigt leva ett ordnat liv utan att älta ihjäl sig så blir det porr”, konstaterade jag när jag för första gången formulerade min sexteori i skrift.
”Begär” är porr men den belägger teorin fullt ut. Kvinnor får helt enkelt inte knulla utan att det ska vara problematiskt. Inte ens i porr. Inte ens i porr skriven av en kvinna.
Först och främst så får männen lov att ha ”kuk” medan fittan reduceras till ”sköte”, vilket är genomgående i hela boken. Denna förminskning går dessutom igen i hur de kvinnliga karaktärerna porträtteras: i den första novellen ”trippar” vår protagonist ”osäkert nedför trappstegen” (s. 19). Två sidor senare uppstår guldläge för powersex, men Julia, som hon heter, ”vågar inte ta emot inviten” utan ”rodnar och ruskar på huvudet” (s. 21). Ytterligare två sidor senare har hon i alla fall hånglat lite med snubben. Överhuvudtaget är tjejerna osäkra: Anna (i novellen ”Professorn”) försöker ”sluta tänka på min finne i pannan”; i novellen ”Mödrar” är ”Så typiskt! Varför la jag inte min make-up innan jag började träna idag […]” (s. 128-129) den första tanken som slår en hemmafru som får oväntat besök. Besöket gör att hon tappar ”fattningen” och när hon återfår den ”kvittrar” hon att trädgårdsmästaren nog har glömt att meddela henne (s. 128). En fast rumpa har hon däremot: ”Ingen kan tro att hon nyss har fyllt trettio år!” (s. 129).
Sedan när är 30 år ens en ålder att tala om?
Fast nu går jag händelserna i förväg.
De första citaten kommer från bokens första novell, ”Smekmånad”, och denna sätter tonen för hela novellsamlingen.
I samlingens andra novell, ”Professorn”, fantiserar protagonisten Anna redan efter några timmars samtal med krogragget Alex (som novellens titel syftar på, fast han bara är student om än på oklar nivå) om en gemensam framtid med densamma. De har inte ens legat än. Hon har för övrigt inte legat alls, någonsin. När det börjar närma sig sex blir Anna ”stående på tröskeln som en osäker hund” (s. 35). Anna skäms över sin kropp och vill gråta. Sängen går sönder och det slår fullständigt slint i huvudet på Alex nyss hemkomna rumskompisar som blir skitsura och kallar Anna för ”hora”. Förödmjukad, besviken och tillintetgjord springer hon hem i bara strumporna. Slut på sexnovell.
Vissa noveller hör ihop och bildar en följetong. I ”Lusthuset” får vi lära känna swingerparet Chris och Alison. Novellen avslutas med att Alison har hett sex med en annan kvinna. Äntligen powersex! hinner jag tänka innan jag läser hur Alison ”trippar” ut ur lokalen hon befinner sig i (s. 66). Novellen avslutas med att ”Alison gråter” (s. 67). Hon gråter antagligen därför att hon inte hittar kvinnan som hon hade så häftigt sex med, kvinnan som hon trippade iväg för att leta efter, men det jag ser är följande: Alison fick ge sig hän och powerknulla och för detta måste hon straffas genom att genomlida någon sorts misär. Och det blir värre. Några noveller senare återser vi Chris och Alison i en novell kallad ”Utflykten”. Alison har återfunnit kvinnan – Amy – som hon hade så häftigt sex med i ”Lusthuset”, lämnat Chris och flyttat ihop med henne och nu har hon och Amy sex ungefär hela tiden. Men hon saknar Chris och lyckas övertala honom att träffa henne. De kan såklart inte hålla fingrarna från varandra och bestämmer sig för att åka på utflykt. I bilen onanerar Alison med en glasdildo och råkar distrahera en medtrafikant på motorcykel. Han förlorar kontrollen över sitt fordon och kolliderar med bilen som Alison sitter i. Både Chris och motorcyklisten dör och Alison själv blir svårt skadad – med fittan full av glassplitter.
Alison fick vara sexuell under förutsättning att hon straffades för det. Alison var bisexuell och knullade som en orkan med både Amy och Chris och för detta var hon tvungen att straffas genom att förlora sin pojkvän och få fittan full av glassplitter. Hon tömde sitt livs knullkvot i förtid så hon straffades med ett sönderskuret underliv så att hon förmodligen aldrig kan knulla igen.
I ”Trekanten” utlovas dubbelmacka. Smaskigt! tänker jag och känner mig lite hungrig, men tappar snart aptiten igen. Huvudpersonen Lene är drivande men hennes pojkvän, Knut, är mycket motvillig (”Du är ta mig fan inte klok. Som om jag vore en jävla bög”, s. 70). Knut gör klart för Lene att han gör detta endast för hennes skull. Vad hände med de ”lika villkor” som utlovades i baksidestexten? Var det nödvändigt att blanda in en homofob? Varför reduceras analen till ”det andra hålet” (s. 78)? Varför reproducerar Malva B myten om analsex som smärtsamt (”Smärta som bedövar”, s. 78)?
Novellerna är uppbyggda efter samma mall: lång och pratig upptakt, ofta helt orelaterad till sexet, några snabba sexscener och så, för det mesta, en avslutning som befäster den skuld som novellens protagonist bör och ska tyngas av eftersom hon haft den dåliga smaken att ha sex. Mycket ”telling” i stället för ”showing”.
Det börjar bli lite tjatigt när Malva plötsligt överraskar mig – men tyvärr inte på ett bra sätt – genom att införa två nya element i sina noveller: slutshaming och bodyshaming. ”Vilken normalt funtad kvinna utsätter sig för [bukkake]?” (s. 91) undrar Julia från ”Smekmånad” när vi återser henne i ”Horisontala och vertikala vänner”. Bukkake kan man väl tycka vad man vill om, men att fundera på huruvida folk är normalt funtade eller inte för att deras preferenser avviker från ens egna är bara unket. En skulle kunna säga att en porrnovell är lite fel forum. Redan i den efterföljande novellen, ”Röda rosor”, är det dags igen. ”Herregud, hon måste vara över fyrtio år”, muttrar novellens protagonist Hanna. Det som väckt hennes ogillande är en annan kvinnas ”alltför stora” silikonbröst (s. 103). Med denna kvinna, Beatriz, har hon sedermera tämligen hett sex, tillsammans med deras respektive partners av manligt kön. Jag hoppas på en vändning, hoppas att det nu ska bli lite fart i de resterande novellerna – men ”Röda rosor” avslutas med att Hanna blir totalt tilltryckt av Beatriz när hon avslöjar att hon under en längre tid har haft en affär med Hannas pojkvän.
Någonstans där ger jag upp. Jag borde ha gett upp tidigare, men jag envisas alltid med att hålla hoppet uppe. Går det inte ens att försöka skriva en novell med en välanpassad, framgångsrik protagonist av kvinnligt kön som knullar som en orkan helt utan skuld, skam, ält, misär och allsköns shaming?
Mottagen: 14 september 2013
Anmäl textfel
Läs mer ...
