LitteraturMagazinets recension av Evangelium enlig Marcus, Marcus Birro

"Det är Birro och Gud, Birro och Jesus"

Det är underligt att han överallt framhärdar i att han är katolik när han fortfarande står utanför och inte har landat"

I ”Evangelium enligt Marcus” skriver Marcus Birro om sin gudstro. Han möter Gud, han möter Jesus. Men vi får inte läsa något om den kristna gemenskapen. Synd!

I ”Evangelium enligt Marcus” skriver Marcus Birro att Gud varit i honom från början. Han har inte fått sin tro utifrån. Men Jesus kom in i hans liv mycket sent, förra året. Då hade han fått ett återfall, gick ned på knä och vände sig till honom. Det blev avgörande.

Birro är katolik. Det har vi hört. Men här skriver han att den katolska tron hos honom ännu är i sin linda. Hans far som är italienare är emellertid ateist. Han tar avstånd från den katolska kyrkan av politiska skäl. Modern som är svenska är mindre negativ till kristen tro. Mormodern var varmt troende.

Birro tycker om tydligheten i katolska kyrkan, men han ogillar den förlegade synen på sexualiteten. Han vill också att kyrkan ska arbeta mer för försoning och dialog. Han är inte emot abort, men han är för en fördjupning av samtalen om abort. 2011 köper han den katolska kyrkans katekes och läser förtjust om nattvarden, helgonen och bikten. Han sätter en ära i att vara självlärd i vad han än gör. Men för att kunna konvertera ska man – vad jag vet – gå i undervisning ett år och regelbundet i mässan. Det är underligt att han överallt framhärdar i att han är katolik när han fortfarande står utanför och inte har landat.

Samtal med Gud i ensamhet lade grunden för hans tro. Men Birro skriver att han nu är medveten om att det inte går att vara kristen ensam. Han har tidigare sagt att han besöker församlingar där han känner sig välkommen. Det låter fint, men i den här boken får vi inte inblick i några av de mötena. Det är synd, tycker jag. Den kristna gemenskapen läser vi inget om. Det är bara Birro och Gud, Birro och Jesus.

Marcus Birro vill vara öppen. Han bjuder in oss att dela hans erfarenheter. Han och hans fru har förlorat två för tidigt födda barn, han har under många år kämpat med alkoholen – det beror på hans vemod, menar han – och han närmar sig Gud och Jesus. Mycket av detta som han berättat om tar han in i den nya boken. Och visst, en del är så fundamentalt att det inte går att släppa.

Tidigare har jag läst hans bidrag i ”På tal om tro” och hans bok ”Släng alla kartor". Utifrån det blir jag besviken. Det känns inte som jag får något nytt till livs. Det är bara mer ord och nya frågor.

Mottagen: 3 februari 2014

Anmäl textfel