LitteraturMagazinets recension
av Förintelsens barn, Margit Silberstein
Ett arv tungt att bära
Margit Silberstein, född 1950 och känd journalist, har nyligen kommit ut med boken “Förintelsens barn”. Titeln anger ämnet, hur barnen till de drabbade får leva med föräldrarnas minnen och mardrömmar. Margits fader Ernst är fåordig, men modern Ili vill gärna och ofta tala med dottern. Margit känner med henne. Hon vill tränga in i moderns lidanden och ta över dem.
Starkast blir berättelsen efter uppväxten, när det handlar om den vuxna dotterns förhållande till föräldrarna. Det är viktigt för dem att föra judiskheten vidare. Att Margit sällskapar med en icke-jude och tar med honom hem leder till konflikt.
Bakgrunden är hjärtskärande. Mor och far kommer från Rumänien. Fadern blir under kriget slavarbetare i Ukraina som hör till Sovjetunionen. Modern transporteras till Auschwitz och vidare till Bergen-Belsen. Efter befrielsen kommer hon med Röda kors-buss till Norrköping. Då väger hon 35 kg.
Det fantastiska är att Ernst och Ili som förlovade sig före kriget fick kontakt efteråt. Men det tar flera år innan Ernst tagit sig fram till Norrköping. De brev han skrev till sin kära innan de återförenades finns sparade. De spelar en viktig roll i Silbersteins bok. Fadern framstår som en annan än den hon lärde känna. Han har ord för sina starka känslor av kärlek, längtan och hopp.
Det går bra för Ernst och Ili. De får två barn, Margit och Willy, också han blir journalist. De bor trångt och omodernt till en början. Men föräldrarna arbetar och försörjer sig, han som arbetare i yllefabriken, hon som maskinbrodös hemma. Åren före pensioneringen driver de en egen skoaffär.
Bara en halvbror finns kvar, på moderns sida, av alla hennes syskon. Max och hans fru hade emigrerat till USA redan på 1920-talet. 1960 flyger Margits familj över och besöker dem. Fadern har inga släktingar i livet. Desto gladare är Margit över att hon har så bra kontakt med sin bror och hennes egna söner med sina kusiner. Den judiska tron är också levande för dem alla. De går till synagogan och firar de viktiga högtiderna.
“Förintelsens barn” är en finstämd skildring. När det blir dags att skriva om konflikterna i vuxenlivet är Silberstein rädd för att hon lämnar ut sin mor och far, trots att de nu är döda. Hon skulle ha kunnat stannat längre vid smärtpunkterna. En annan var när hon som ung under en period utvecklade anorexia. Det var något oerhört för föräldrarna som fått svälta att dottern inte åt maten hon fick.
Mottagen: 27 januari 2021
Anmäl textfel
