LitteraturMagazinets recension
av Sanning, lögn och konsekvens, Maria Adolfsson
Spännande som en thriller
Astrid har blivit lämnad av sin man Johan efter trettio år. Det är ingen ovanlig utgångspunkt för en relationsroman. Men Maria Adolfssons “Sanning, lögn och konsekvens” är en ovanligt bra sådan.
Efter den första förlamande tiden vaknar Astrid till liv. Hon inleder ett sökande efter sanningen bakom makens till synes hastiga uppbrott. Läsaren följer andäktigt med.
Vi får veta att Astrid har begått ett brott som hon fått böta för. Dessutom har hon blivit rekommenderad terapi för sin aggressivitet. Hon inleder en serie samtal hos en kvinnlig terapeut. Det är dessa möten som bildar ramen för Astrids berättelse.
Hon återupptar kontakten med ungdomsvännen Klara som hon mer eller mindre hade brutit med. Avsikten verkar vara att ta reda på vem hon var själv innan hon gifte sig. Klara är konstnär, och Astrids morfar som också var konstnär hade spelat stor roll för henne när hon började sina konststudier. Morfadern blir viktig i bokens tema sanning och lögn. Klara kan påvisa att en tavla i Astrids hus, där hon ensam bor kvar, är en förfalskning. Morfadern hade sagt att han fått den av konstnären själv. Det avslöjandet får allvarliga konsekvenser för den förlupne maken och hans nya hustru.
Astrids förhållande till sina utflugna barn Hanna och Olle ser olika ut. Hanna är ofta kritisk till sina mamma, det hon tänker och gör. Att Astrid vill sälja det stora huset som hon nu bor ensam i skapar en konflikt med dottern. Det har ju varit deras barndomshem! Olle har inte så många bestämda synpunkter. Han är lättare att umgås med.
“Sanning, lögn och konsekvens” är en välkomponerad bok med en fyndig intrig. Trådar nystas upp en efter en. Det är en riktig bladvändare, spännande som en thriller.
Mottagen: 6 februari 2025
Anmäl textfel
