LjudboksRecension
av Hemligheten på Mercy Close , Marian Keyes
Förtvivlade försök att ta hand om sig själv och sin depression
Helen Walsh är en 33-årig självständig privatdeckare med en fantastisk attraktiv “pojkvän”. Men trots det står hon på randen till sitt nervsammanbrott.
Uppdragen har sinat, ekonomin fallerat, pojkvännen är jämt omgiven av sina tre barn och den före detta frun och slutligen tvingas hon återvända till sitt föräldrarhem då hon förlorar sin bostad.
"Skall det aldrig ta slut" utbrister mamman som äntligen trodde sig kunna njuta av sitt otium. Systrarna i denna kärleksfulla familj hånar lillasystern som aldrig tycks få någon ordning på sitt liv. Redan en gång förrut har hon varit intagen på mentalsjukhus och nu såg hon gamar flyga över bensinstationen...
Räddningen tycks oväntat komma i form av ett välbetalt uppdrag: att leta reda på en förre detta popstjärna som just står inför en stor återföreningskonsert med sitt gamla pojkband Laddz.
Historien är rörig och spretig men som vanligt i Keyes’ romaner bränner det plötsligt till. Exempelvis drömmar systern och hennes väninna som så många andra kvinnor i vår tid om att få lägga in sig på sjukhus, att bara få ligga kvar i sängen och pysslas om och passas upp.
"Så är det inte alls!" Utbrister Helen som vet. Men ingen vill lyssna, de vill ha sina drömmar i fred.
Mycket bra tycker jag även att beskrivningen av Helens förtvivlade försök att ta hand om sig själv och sin depression och hennes förtvivlade försök att få hjälp. Men det finns ingen hjälp att få! Eller gör det? Hur får man upp ögonen för den hjälp som faktisk finns? =ch hur blir man redo att ta emot den?
Uppläsaren Anja Lundqvists röst passar bra ihop med textens Helen, ung, i vissa avseenden omogen, pratig i försöken att undfly smärtan som blir övermäktig. Men utan överdrift kan Lundqvist även gestalta männen, barnen, mamman, systrarna och de övriga personerna i berättelsen.
Jag gillar en Marian Keyes-roman emellanåt som underhållning och avkoppling. Man slipper läsa med hjärtat i halsgropen men får hälsa på några av alla dessa annorlunda moderna irländska familjer.
Mottagen: 8 mars 2013
Anmäl textfel
