LitteraturMagazinets recension
av Kvinnan som stal mitt liv, Marian Keyes
Även drömlivet har sin kolsvarta baksida
Marian Keyes är tillbaka med en roman om svårigheterna i att kunna ta emot livets positiva förändringar.
Den irländska författaren Marian Keyes har hyllats i omgångar för sina feelgoodromaner med kolsvarta inslag. Ofta har hon, med en stor dos humor och träffsäkerhet, tagit upp en rad svåra ämnen, så som alkoholmissbruk och psykisk ohälsa.
I ”Kvinnan som stal mitt liv” ger Marian Keyes sin huvudperson möjligheten att leva det som utåt sett är ett drömliv, men glömmer inte att lägga till framgångens baksida.
Genom en bilolycka förändras den gifta tvåbarnsmamman Stella Sweeneys liv för alltid. Olyckan triggar igång en kedjereaktion som gör henne till en hyllad författare och hon får en förändrad framtid. Helt plötsligt går livet i hundratio och Stella finner sig själv helt oväntat både lycklig och lyckad. Men när hon väl befinner sig i vad som mest verkar vara en fantastisk dröm, är den mer komplicerad än vad Stella någonsin hade trott. För hur hinner man ikapp sig själv mitt i en livsomvälvande förändring?
Som vid så många tidigare tillfällen levererar Marian Keyes en mångbottnad roman. Inget är helt enkelt i ”Kvinnan som stal mitt liv”, för trots att både mirakel och framgångssagor kan inträffa i verkliga livet, så är det sällan smärtfritt. Hon låter huvudpersonen Stella stå med fötterna i de två olika världarna som hon nu tillhör, med stora bekymmer att hantera dem. Keyes pekar tydligt ut utmaningen med att godta förändringar i livet, trots att de är till det bättre. De hårt inrutade mönster som finns hos varje enskild individ är inte enkla att förändra, för trots att man har viljan så kanske inte de rätta verktygen finns på plats.
”Kvinnan som stal mitt liv” behandlar på många sätt tunga ämnen, men blir trots det inte en studie i inre kval och demoner. Marian Keyes språk innehåller som alltid en lekfullhet (mycket bra fångat av översättaren Katarina Jansson) som inte tar udden av djupet, utan istället förtydligar det. Det blir en vacker men obehaglig berättelse om något som skulle kunna hända nästan vem som helst av oss. Och kvar finns en tydlig tankeställare; även när lyckan knackar på dörren är det fortfarande möjligt att skjuta sig själv i foten.
Mottagen: 23 februari 2015
Anmäl textfel
