LitteraturMagazinets recension av Leka vuxen, Marica Källner
Fjorton karameller som ingen är den andra lik
Små flickor och unga kvinnor. Föräldrar, syskon och alkohol. Övergrepp. Novellisten Marica Källner som debuterade 2017 har nu gett ut sin första novellsamling.
I Källners första bok, "Det som får plats", skriver hon om novellen som form. I den finns ett par smakprov på hennes noveller, med förklarande text, men "Leka vuxen" är hennes första novellsamling. Lite grann saknar jag Källners egna kommentarer till texterna. Inte för att novellerna är svåra att förstå, utan för att hon har en så insiktsfull blick när hon ställer sig utanför en text och bara betraktar den.
Men inte desto mindre gillar jag "Leka vuxen". Den består av fjorton noveller om flickor och unga kvinnor. Deras älskare och älskarinnor, föräldrar och syskon. Deras kompisar eller brist därpå. Skrivande är ett återkommande tema, alkohol ett annat. Homosexuella relationer finns med som i förbigående på ett fint sätt i noveller som egentligen handlar om något annat. Så fort jag tror mig ha hittat den röda tråden verkar jag tappa den igen. Gemensamt för novellerna är dock att de är vardagliga och samtidigt något utöver det vanliga. Miljöerna skiljer sig åt, men diskbänksrealismen är densamma i studentlyan, i baren, i det trygga radhuset och i den obehagliga villan.
Inför varje ny novell är det som om Källner vrider lite, lite grann bara på kalejdoskopet, och en helt ny bild träder fram. Jag blir positivt överraskad av varje novell. De är som små karameller, inslagna i olikfärgade papper och med skiftande smak. De flesta situationer är väldigt dragna till sin spets och kanske hade de allra vassaste kanterna kunde trubbats av något. För det är varken den prostituerade mamman eller storebrodern som tycks vara en våldtäktsman, som gör störst intryck på mig.
Bäst gillar jag hämndnovellen "I källaren hittade jag en kamera". En namnlös, gravid ung kvinna flyttar tillbaka hem till sin far för att han lättare ska kunna hjälpa henne. Hon har ingen relation till sin mor men hittar en kamera med bilder som modern inte fick med sig när hon lämnade familjen. Hur den slutar får ni läsa själva. "I Cornelias fönster lyser en lampa" är en annan favorit. Elvira fyller arton och tänker mest på Cornelia som skickar avklädda bilder på mobilen. Hennes mamma störs visserligen av deras relation men den laddade stämningen beror ändå mer på mammans alkoholism. Det är en stilsäker debut som Marica Källner bjuder på. Missa den inte.
Mottagen: 27 juli 2019
Anmäl textfel