LitteraturMagazinets recension
av Kanada berättar, Alistair Macleod
En skattkista som kräver läspauser
Antologin "Kanada berättar: Minne av vatten" rymmer nästan 400 sidor noveller. Sheila Hetis "Sjöjungfru i en burk" är ett tvåsidigt mästerverk, Nancy Lees "Associated Press" är som ett samtal med sig själv, och Gilles Pellerins "Skuggad" för tankarna till Edgar Allan Poe.
Tranans bokförlag har de senaste elva åren publicerat novellsamlingar från olika länder, däribland Mocambique, Georgien och Iran. I "Kanada berättar: Minne av vatten" får vi möta tjugofem kanadensiska författare. Några av novellerna är nyskrivna, andra är trettio år gamla. Endast ett fåtal av de medverkande författarna har tidigare översatts till svenska.
Arbetet med novellsamlingen inleddes år 2012, och året därpå fick Alice Munro, "den samtida novellkonstens mästare", Nobelpriset i litteratur. Margareta Sörensen, som ansvarat för urvalet, beskriver inledningsvis kortfattat Kanadas historia, den kanadensiska litteraturscenen och novellens ställning i Kanada.
Vi vet lite om människor vi möter och vad som upptar deras tankar. Novellerna i "Kanada berättar: Minne av vatten" är glimtar av hela liv. Som John Vignas "Full tank", där en skogshuggare just avverkat ett arbetspass och checkar in på ett motell:
"…och han vet vad de tänker – stackars patetiska man som äter middag ensam. Han har lust att skrika hur fel de har; han gjorde det bästa av den tid han fick. Nu väntar han på Gud vet vad."
Nancy Lees "Associated Press", där berättaren väntar på en man och låter en annan vänta på henne, är så exakt skriven att jag kommer på mig med att tänka, honom har jag också träffat. Med Barbara Gowdys "Presbyterianskt övergångsställe", om en flicka som har förmågan att sväva och en flicka som snart ska dö, får Margaret Atwoods "Kattöga" fint sällskap. Man ska vara försiktig med vad man önskar sig eftersom det kan gå i uppfyllelse.
Lisa Moores "Stylisten" är som en Short Cut av ett enda liv där viktiga scener ur livet spelas upp i "fel" ordning och speglas mot andra möjligheter, ytligt singelliv (stylisternas) eller att bli lämnad efter år av olycklig tvåsamhet (berättarrösten).
"Hon säger: Vad är tanken här?
Tanken är att jag vill se bra ut.
Du vill ha en förändring, säger hon. Din man har lämnat dig. Din man har lämnat dig. Din man har lämnat dig."
I Mavis Gallants novell "Florida" träffas en motvillig svärmor och en undfallande svärdotter för första gången.
"De båda kvinnorna satt tysta när dörren slagit igen. Sedan lyfte Mimi upp den omkullvälta stolen. ’Nu får du se den riktiga Raymond’, sade hon. ’Det är sådär Raymond är, både bland folk och hemma. Jag skulle aldrig klandra en mor för vad det blir av hennes son.’
’Hans hår var som vete’, sade Marie."
I Samuel Archibalds "De sistfödda" utvecklas en vänskap mot alla odds mellan tre överåriga söner.
Flera av novellerna kan läsas många gånger. Själv är jag allra mest förtjust i Sheila Hetis korta men briljanta novell. Den påminner mig om en skärpt barndomsvän som jag föreställer mig skulle kunna skriva exakt en sådan novell. Varför har inget svenskt bokförlag lagt beslag på Sheila Heti?
"Jag har en sjöjungfru i en burk som Quilty köpte till mig för tjugofem cent på en garageloppis. Sjöjungfrun bara: ’Jag hatar dig jag hatar dig jag hatar dig’, men hon är i en burk och så länge jag inte öppnar locket kan hon inte komma ut och döda mig."
Mottagen: 13 juli 2015
Anmäl textfel
