LitteraturMagazinets recension
av Och runt mig faller världen, Marit Sahlström
Hjärtskärande om ofattbar sorg och villkorslös kärlek
Vad händer med en familj som drabbas av det otänkbara? Räcker deras kärlek till för att hantera smärtan när allt faller? Det här är Marit Sahlströms debutroman "Och runt mig faller världen".
"Solen lyser och jag kan inte förstå att det är sommar när vintern plågar oss så hårt", skriver Ett. Ett är den äldsta systern av fyra. Hon sitter i bilen med sin pappa, och något ofattbart har just hänt. Något som inte borde få drabba en familj som redan är drabbad. Något som toppar år av sorg och smärta då tre av systrarna lidit av ätstörningar, stått på gränsen till döden. Än är prövningarnas tid inte slut. Den har bara börjat.
I Marit Sahlströms debutroman behandlas tunga ämnen. Sjukdom, sorg, ångest och maktlöshet. Men hoppet finns också där, sprunget ur den gränslösa kärlek som löper som en skör tråd genom hela boken. Skör enbart därför att den inte räcker till som skydd mot det onda, hur stor viljan än är. Och mot sin vilja tvingas Ett inse att hennes familj inte är osårbar. Hon börjar vänta sig det värsta. Allt det onda som sker runt om henne blir i Etts ögon till "Odjuret", en ohygglig best med rutten andedräkt och rivande klor. Odjuret smyger utanför huset om natten, lämnar spår, tecken på nästa händelse som väntar. Nästa tragedi. Det finns inget skydd, tänker Ett. Vi är alla fullständigt utlämnade.
När sorg efter sorg drabbat Ett är hon förändrad. Hon försöker ta sig an vuxenlivet, leva fullt ut för de som inte fick, inte längre kan. Hennes vilja att skapa sig ett eget liv, ha egna drömmar, står i stark kontrast till den konstanta oro som tycks omöjlig att släppa. Rädslan för Odjuret gör henne destruktiv, ständigt på sin vakt, beredd på det oundvikliga.
Det är smärtsamt att följa henne genom boken, se henne nästan, nästan ge upp. I berättelsen om Ett och hennes familj finns ingen barmhärtighet, ingen rättvisa. Det är en starkt porträtterad historia, unik i sitt slag. Kampen mellan ondska och kärlek är mäktig, tidlös och universell. Beskrivningarna av Odjuret är geniala. Jag ryser, får obehagskänslor som stannar kvar länge. Det är så verkligt, så skrämmande.
Att läsa "Och runt mig faller världen" är hjärtskärande. Det är vackert, men också bedövande tungt. Det saknas andningsrum, finns inga pauser. Under läsningen måste jag ibland lägga boken ifrån mig, ta ett djupt andetag, för att orka läsa vidare. Men även om det är svåra ämnen som tas upp, är de viktiga. Alla drabbas av sorg någon gång. Vissa mer än andra. Och trots allt är det befriande att läsa om hur Ett försöker hantera det hon och hennes familj går igenom. Det omöjliga kan klaras av. Det går att ta sig ut på andra sidan.
Sahlström berättar naket och intimt, och det känns som om jag fått ta del av något som egentligen bara är avsett för de närmaste. Som dagboksanteckningar, en berättelse som måste ut. Som skänker rening.
Jag tycker om Sahlströms sätt att använda olika berättarperspektiv. Hon låter oss få en skymt av inte bara Etts känslor och tankar, utan också övriga familjens. I Sahlströms språk finns en stor finkänslighet och ett stort mod. Hon räds inte att berätta om det allra svåraste. Orden träffar mig som ett slag i ansiktet. Smärtan dröjer sig kvar.
Mottagen: 8 januari 2015
Anmäl textfel
