LitteraturMagazinets recension
av Psykologen, Martin Falkman
Träffsäkert om psykisk ohälsa
Jag kastade mig över Martin Falkmans senaste roman för han har i tidigare böcker skildrat psykopater, så kalla och beräknande och våldet så hårt att det nästan kändes i mina knytnävar. Jag älskade det.
Psykologen gav mig däremot något helt annat. Här mötte jag istället Henry och hans ångest, Henrys sorg efter sin mamma och längtan efter sin pappa. Framförallt mötte jag Birgitta, Henrys mamma. Henrys mamma försvann för fem år sedan. Henry har haft ångest sedan dess och långt innan. Alltid.
Nu börjar det närma sig de fem år som krävs för att en försvunnen person skall kunna dödförklaras och Henry velar. Han vill inte ge upp hoppet om sin mamma samtidigt som han förstår att det är det rimligaste. Han går äntligen med på att träffa en psykolog. Jag tycker att historien med psykologen är ganska ointressant. De inleder snabbt ett förhållande och ses på hotell för att ha plojig sex med knivatrapper och låtsasblod. Det känns lite som en clownversion av BDSM. Och sen tar det slut.
Tack och lov är Henrys funderingar på vad som egentligen hände med hans mamma det som bär. När hon försvann kontaktade han polis, man letade, Missing persons var involverade men hon var och förblev borta. Henrys pappa är övertygad om att hon inte längre lever. Har hon tagit sig liv? Hon mådde ju väldigt dåligt i perioder. Henry går igenom Birgittas gamla kartonger och hittar psykologutlåtanden och papper från Försäkringskassan. Det blir som en psykiatrisk detektivhistoria. Birgitta själv träder fram i dagboksanteckningar från tiden för försvinnandet. Och det är här som den här boken trycker ner mitt huvud under vatten, som om jag dränks i toalettstolen på en högstadieskola, för jag har aldrig läst en så drabbande beskrivning av vilken sorg det är att misslyckas som människa och att misslyckas som mor. Den oro och sorg Birgitta uttrycker över sitt barn, rädslan att han skall bli som hon är så fruktansvärt smärtsam. Hur vidrigt det är att vara psykiskt sjuk fångas på bara några få sidor och jag tycker att alla skall läsa den här boken. Författaren vet vad han snackar om när det gäller psykisk ohälsa. Han jobbar på NSPH, Nationell Samverkan för Psykisk Hälsa och i slutet av boken finns nummer att ringa om man behöver hjälp.
Men det är ingen bruksbok han har skrivit. Det är en spännande bok om Henry och hans mammas försvinnande. Och psykisk ohälsa. Det är skillnad. Men jag tycker verkligen att alla skall läsa den här boken.
Mottagen: 19 april 2018
Anmäl textfel
