Recension
av Small world, Martin Suter
Kamp mot demensens mörker
Jag har konsumerat de flesta genrer. Brevromaner, självbiografier och skräcknoveller. Men "Small world" av Martin Suter beskrivs som del ett i en neurologisk trilogi, vilket låter nytt och spännande.
Vi kastas direkt in i berättelsen. Den gamla anrika grekiska villan står i lågor. Allt, utom veden i öppna spisen, brinner som fnöske. Det är Konrad Lang som tuttat på. Konrad har i större delen av sitt liv på nåder levt under den rika änkan Elvira Senns beskydd. Det är hennes hus han nu ödelagt. Samtidigt har han gett henne en mycket efterlängtad chans att göra sig av med sin skyddsling för gott.
Till saken hör att Konrad drabbats av demens. Till en början är det mest gullig och småroligt. Han ställer in väskan i kylen och glömmer bort småsaker. Men småsakerna blir snart större. Närminnet försvagas allt mer, men i gengäld träder gamla minnen fram ur skuggorna och skvallrar om att allt inte är vad det verkar.
Konrad hamnar mitt emellan två motstridiga krafter. De som vill hjälpa honom ut ur demensens dimmor och de som har allt att vinna på att han stannar kvar i glömska och mörker. Och så väcks den klassiska frågan. Vem kan man egentligen lita på?
"Small world" har både prisats som bästa utländska roman i Frankrike och filmatiserats med samma lands stolthet, Gérard Depardieu, i huvudrollen. Den castingen känns som att den träffar rätt. Konrad är just så förvirrad och lättledd som vi är vana att se Depardieu.
När jag läser min egen sammanfattning här ovan ser jag att den skulle kunna uppfattas som thrilleraktig. Mörka hemligheter. Oheliga allianser. Men läsningen är ganska långsam. Den liksom smyger fram. En bok som passar rätt bra så här när hösten kryper närmare.
Mottagen: 21 september 2012
Anmäl textfel
