LitteraturMagazinets recension
av Ord kan krossa betong : berättelsen om Pussy Riot, Masha Gessen
Intressant inblick i Pussy Riots idévärld
Masha Gessen har skrivit en reportagebok om Pussy Riots uppgång och fall.
Den 21 februari 2012 tog sig en liten grupp kvinnor med färggranna kläder och rånarluvor in i Kristus Frälsarens Katedral i Moskva. De kallade sig Pussy Riot och hade som mål att fästa fokus på Putins politik och det samhälle han skapat och som det unga politiska konstkollektivet ville kämpa mot.
Brombergs förlag ger nu ut en svensk översättning av Masha Gessens intressanta reportagebok om Pussy Riots uppgång och fall, ”Ord kan krossa betong”.
”Jungfru Maria, Guds moder, fräls oss ifrån Putin!” var orden som fick Nadezjda (Nadja) Tolokonnikova, Maria Aljochina och Jekaterina (Kat) Samutsevitj arresterade och häktade i ett halvår, och som sedan gav två av dem en hård och symboliskt laddad dom, två års vistelse på straffkoloni. Den rysk-amerikanska journalisten Masha Gessen ger i sin bok en förståelse och inblick i vilka idéer och förhållanden som skapade Pussy Riot. Pussy Riots punkaktioner var menade att konfrontera både staten och kyrkan och den korruption, det förtryck och det snävt styrda politiska samhälle som de ansåg Ryssland präglas av. Att denna radikala och högst mediala motståndsrörelse förr eller senare skulle fångas in, känns oundvikligt när man läser boken.
Masha Gessen har själv närvarat vid de flesta domstolsförhandlingar som nämns eller beskrivs i boken, och i annat fall har hon använt ljud- och videoupptagningar som gjorts av journalister eller advokater. I vissa rättegångspassager förmedlas en känsla av fars, som om Nadja, Maria och Kat vore skönlitterära karaktärer i en absurdistisk roman. Gessen beskriver högljudda, verbala utbrott från domaren, ett inkompetent försvar och skrik och applåder både utanför och innanför rättssalen. Men det är på riktigt.
Boken är koncentrerad kring de tre åtalade Pussy Riot-medlemmarna, vad som motiverade dem att bli Pussy Riot och hur de med sina aktioner ville protestera mot Putins Ryssland, vilket de fortsatte med både under och efter rättegången. Researcharbetet är gediget och har tagit Masha Gessen väldigt nära bokens huvudpersoner. De framstår som intellektuellt medvetna och belästa och ville att deras konst som politisk aktionsform skulle fungera som ögonöppnare.
Det är intressant att kunna läsa många av de originaltexter som ordagrant återges i boken, till exempel slutpläderingarna från rättegången. Beskrivningen av Pussy Riots vältalighet och referenser till både filosofer, feminister och dissidenter är både klargörande och nödvändiga för att förstå dem som politiska aktörer.
Masha Gessen fick 2013 Tucholskypriset, som årligen delas ut till en författare som gjort särskilda insatser för yttrandefriheten. Med sin starkt kritiska bok om Putin, ”Mannen utan ansikte”, som kom 2012 och nu boken om Pussy Riot har Gessen visat sig vara en viktig källa till kunskap och förståelse för vilka mekanismer som styr både Putin och Ryssland, men också vilka motkrafter som finns. Nadezjda Tolokonnikovas passionerade politiska försvarstal är exempel på en sådan motkraft. Och liksom Alexander Solzjenitsyn tror hon helhjärtat på att ord kan krossa betong.
Mottagen: 12 maj 2014
Anmäl textfel
