LitteraturMagazinets recension
av Heather, i sin helhet, Matthew Weiner
Mörkt och spännande med bitter bismak
Kan och bör ett verk skiljas från sin skapare och påverkas tolkningen av vad vi vet eller tror oss veta om upphovsmakaren? Det är frågor som inte är helt lätta att besvara men som är brännande i dessa dagar av Metoo-upprop där många så kallade kulturmän utpekas. Frågorna blir också relevanta när jag läser Matthew Weiners debutroman "Heather, i sin helhet" eftersom Weiner, som ligger bakom succéserierna "Sopranos" och "Mad Men", just nu anklagas av en manusförfattare och tidigare kollega för sexuella trakasserier.
Jag kan inte svara på frågorna men sanningen är att jag känner mig kluven inför "Heather, i sin helhet". Det är en mörk och cynisk roman om ytlighet i den övre medelklassen, om bristen på mening i en verklighet där socialt anseende och framgång är allt. Det i sig är intressant och romanen har även en del bra poänger när det gäller privilegier, eftersom det betonas att osunda maskulinitetsideal finns i alla samhällsklasser, samtidigt som bara vissa kan komma undan med mord. Men redan tidigt i läsningen studsar jag till när en romangestalt beskrivs: "I barens dunkla belysning var Mark inte oattraktiv, snarare slätstruken, på samma sätt som en flicka kan vara slätstruken." Det är ett märkligt och objektifierande påstående som visar sig vara ganska talande för romanen.
"Heather, i sin helhet" kan nästan läsas som en novell, dels på grund av att den är kortfattad och dels på grund av sin intensitet. Weiner berättar koncentrerat och koncist, läsaren får veta precis lagom mycket för att intresset ska hållas vid liv, samtidigt som det finns en nerv och dramatik som får en att vilja fortsätta vända blad. I handlingens centrum finns fyra personer; Mark, den vackra Karen, deras ännu vackrare dotter Heather, samt byggnadsarbetaren Bobby. Perspektivet växlar mellan dessa fyra, men allra mest utrymme får Karen och Mark, ett gift statusjagande par som lever i en materialistisk tillvaro i New York och som mest tycks hålla ihop på grund av sin gemensamma dotter. Det upplevda hotet mot denna tillvaro är Bobby, en störd individ från en värld som befinner sig ljusår från de tre andras.
Weiner tecknar den antisociale Bobbys psyke bra och trovärdigt och detsamma gäller den allt mer förvirrade Mark, men i skildringen av kvinnor blir det mer skakigt. Karen är en uttråkad hemmafru som inte lyckats tillräckligt bra i karriären för att vilja fortsätta, som lever för att få andras, i synnerhet dotterns, uppmärksamhet och som inte är riktigt säker på om hon vill kasta sig ut genom fönstret eller skaffa silikonbröst. Det blir en ganska grå och endimensionell skildring av henne, som förstås inte är någonting i jämförelse med den andra mamman i romanen, nämligen Bobbys. Hon är en narkoman helt utan föräldrainstinkter som bara lever för nästa fix och skambeläggs för sin promiskuitet: "Han fick sin mammas efternamn eftersom hans pappa hade kunnat vara vem som helst av ett antal män med Bobbys råttfärgade hår och blå ögon." Beskrivningen av henne bidrar visserligen delvis till att förklara Bobbys våldsamma utveckling, men gör henne mer till en karikatyr. Det känns helt enkelt lite för svartvitt. Gestaltningen av Heather och hennes egen ärliga själviakttagelse får dock godkänt.
Mitt intryck av "Heather, i sin helhet" är, som kanske märks, väldigt blandat. Det är en spännande och intressant roman på flera sätt, som dock tyvärr ger en bitter bismak.
Mottagen: 26 november 2017
Anmäl textfel
