LitteraturMagazinets recension
av Där framtidens fötter vandrar, Mattias Edvardsson
Uppväxtskildring i Gardells, Niemis och Lodalens spår
När Mattias Edvardsson debuterade för två år sedan var det med en berättelse som utgick från det uppmärksammade och dramatiska fallet med 10-årige Bobby. Nu kommer hans andra bok ”Där framtidens fötter vandrar” som också är en gripande skildring om relationen mellan förälder och barn.
Charlie Borgs pappa har i slutet av livet levt som hemlös med dålig kontakt med sin son. När Charlie hämtar upp sin pappas få ägodelar efter dennes död kommer minnen från barndomen tillbaka. Han behöver ta reda på vad det egentligen var som hände när pappa Johan lämnade familjen. Sökandet efter svar på 25 år gamla hemligheter ger honom en möjlighet att också finna sig själv. Hur ska han förhålla sig till sin egen nyfödde son som han bara träffar korta stunder?
Man känner igen uppväxtskildringen från spår där till exempel Gardell, Niemi och Lodalen har vandrat tidigare. Charlie har sina trauman från barndomen där han utsattes för utstuderade kränkningar av klasskamraterna. Alla som har gått på mellanstadiet någon gång och framför allt de som själva har upplevt samma utanförskap kan lätt känna igen sig i de scener som spelas upp.
Genom att man får följa Charlies väg från barndomen via stökiga ungdomsår till vuxen ålder blir det så tydligt hur livet hänger ihop. De underbara minnena av en varmhjärtad men slarvig pappa blandas med dåligt samvete för den spruckna relationen. Det påverkar också hans roll som pappa och hur han är rädd för att föra vidare det sociala arvet.
I bakgrunden finns också hans mamma som alltid fick vara familjens stöttepelare och som dessutom har svar på det man inte pratar om.
Edvardsson visade redan i debuten att han har ett språk och en känsla för att bygga en fängslande berättelse. ”Där framtidens fötter vandrar” är en jämnare roman som håller ihop på ett bättre sätt från inledning till upplösning. Handlingen pågår i olika tider samtidigt och det knyts skickligt ihop så att man får förståelse för Charlies beteende och beslut.
I berättelser som denna är det nästan obligatoriskt att bli påmind om låttitlar, teve-program, nyheter och annat tidstypiskt. Med hjälp av nostalgiska detaljer tar man del av Charlies minnen. Om man tillhör samma generation som författaren färdas man på samma sätt som huvudpersonen tillbaka till åttiotalet, på gott och ont. Förutom igenkänningsfaktorn utgör det en kontrast till det samhälle som är fiktivt och verklig nutid. På det kvartsseklet har människorna och världen förändrats för både Charlie och läsaren.
Mottagen: 13 april 2014
Anmäl textfel
