LitteraturMagazinets recension
av Terapeuten som inte visste vad han gjorde, Max Schüllerqvist
Ett lyckopiller i höstmörkret
SVT-journalisten Max Schüllerqvist debuterade skönlitterärt för ett par år sedan med "Det stora dejtingäventyret", i vilken en stillsam äldre änka ger sig ut på jakt efter en ny kärlek. Huvudpersonen i hans senaste roman är istället en ung man med ekonomiska bekymmer.
"Terapeuten som inte visste vad han gjorde" handlar om Johan som en gång ville bli polis men som blev en slacker istället. Så mycket slacker som ett cykelbud som kör mat bara kan vara. Johan är hellre bakfull än i tid till jobbet och har inget emot att dela kundernas mat med sin gamla tax Winston. Egentligen är det inte Johans tax, utan föräldrarnas. Det är också föräldrarnas lägenhet som han bor i på Reimersholme i Stockholm. Själva är de utomlands för det mesta, lyckligt ovetande om Johans brant sluttande yrkesliv.
Men så ringer det i Johans mobil, och för en gångs skull är det inte bästa kompisarna Alex eller Ashkan som vill titta på fotboll, och det är inte chefen som vill skälla ut honom eller världens bästa syster Leona som vill ha barnvakt. Nej, det är en kvinna som vill boka terapitid. Hon är den första i en rad av människor med kärleksbekymmer, självförakt, sömnroblem och aggressioner som hör av sig till Johan, och när Johan får reda på hur mycket en terapeut kan tjäna gör han om föräldrarnas lägenhet till en mottagning.
Utan någon som helst utbildning och med ganska okonventionella metoder tar han sig an sina klienter efter bästa förmåga. Att han inte är den han utger sig vara torde vara rätt uppenbart för alla som söker hjälp, men trots det går det oväntat bra. Klienterna kommer gärna tillbaka, men den han möjligen hjälper allra bäst under processen är kanske ändå sig själv.
Stämningen är munter i Schüllerqvists nya feelgoodroman, som vid ett par tillfällen får mig att skratta högt. Det är lite Fredrik Backman över både språket, humorn och de fina bifigurerna som gör handlingen sällskap. Även om den kunde kortats ner något blir jag gång på gång positivt övverraskad över de vändningar handlingen tar och jag förstår inte att jag kunnat låta boken ligga oläst så länge.
Mottagen: 15 november 2020
Anmäl textfel
