Häxhammaren

Bok- presentation:	Häxornas försvarare : ett historiskt reportage
Författar- presentation:	Jan Guillou

En av historiens vidrigaste bestsellers (Ja, det var faktiskt en sådan!) är Häxhammaren av de dominikanska inkvisitorerna, Jacob Sprenger och Heinrich Kramer 1487. 

Boken beskriver hur man hittar och oskadliggör häxor och trollkarlar. Den fullkomligt dryper av kvinnohat och vidskepelse, och kopplar detta till kristen tro på ett sätt som även fick de medeltida teologerna att höja på ögonbrynen. Den stämplades som skadlig och som ett falsarium, både av inkvisitionen och universitetet i Köln (som i boken påstås stödja skriften, vilket alltså var en ren lögn) Kramer dömdes av inkvisitionen för kätteri, men det var för sent. Tryckpressarna spred boken som blev allt populärare hos vidskepliga människor. De stora häxförföljelserna, masshysterin som kom på 1600-talet, skedde framförallt i norra Europa, där kyrkan efter reformationen underställts de världsliga domstolarna och kungamakten. Det teologiska avståndstagande som den romersk katolska kyrkan gjort kunde därför inte stoppa häxprocesserna i norr. Minst 40-60000 människor mördades, de flesta var kvinnor. 

I Sverige var det populärt att använda barn som vittnen. Rättegångsprotokoll finns bevarade och domarna använde ledande frågor eller hot för att få barnen att ange häxorna. Häxjakten i Sverige ledde till att 300 prsoner dog och stödde sig på en lag mot häxeri från 1608.  Föföljelserna kalaldes "Det stora oväsendet" 1668-1676. Alla slags människor var inblandade i förföljelserna, bönder, präster, soldater, män, kvinnor och barn, och kommisionerna mot häxor utsändes av kungen själv. Men en av ledmöterna i Stockholmskommisionen, prästen Erik Noraeus tvivlade. Han fick höra att en av kvinnorna erkänt under tortyr. Han övertalade två av de andra ledmöterna att göra om förhören. Hon och flera andra kvinnor räddades, när man insåg hur förhören gått till samt att barnen som vittnade hade ljugit. Sveriges sista häxprocess inträffade år 1757, då 18 personer förklarades oskyldiga. Det dröjde dock ända till 1779 innan lagen om häxeri togs bort. 

Och vad hände med barnen i Stockholm som vittnat falskt? Först utnyttjades de av systemet, därefter blev de straffade för sina lögner. "Det ena vittnet efter det andra kallades in och erkände gråtande samma sak. Gävlepojken och tre flickor som ansågs ha varit anstiftare blev dömda till döden och avrättade. Några barnavittnen valdes som varnande exempel att piskas offentligt. En flicka som skulle piskas på fyra torg i Stockholm dog innan hela straffet verkställts." (Jan Milld 2008)

Vi förfasas! Hur kan det komma sig att hysterier av detta slag kan uppstå? Vi vet att häxförföljelser fortsätter än idag mot män och kvinnor i vissa delar av världen där vidskepslen är utbredd och människor är fattiga och saknar grundläggande utbildning. Annars tenderar vi nog att lägga vidskepligt hysteri av detta slag till något som hände då, och som vi aldrig skulle kunna göra oss skyldiga till. 

Tänk så snabbt vi glömmer! Det var inte länge sedan judar, romer och andra sk "undermänniskor" massutrotades i Europa. I jämförelse med detta är häxprocesserna en parantes. Det finns alltså en tendens hos oss människor att demonisera andra för att själva känna trygghet och makt. Dessa tendenser tycks stärkas i kristider, och när samhället förändras på ett för oss okontrollerbart sätt.

Små grupper demoniserar gärna sin omgivning, det är välkänt - tex terrorgruppper och extremister. Det IS nu gör mot kristna och mot andra irakiska minoritetsgrupper är fasaväckande. I Sverige utsätts judar åter från förföljelser från extermister.

Vi får var och en se upp så att vi inte faller in i destruktiva beteenden utan i stället väljer den universella kärlekens väg: "Du ska älska din nästa som dig själv"