LitteraturMagazinets recension
av Ett folk utan land, Melina Marchetta
Marchetta tillbaka – med spännande fantasy
Efter succéer som ”Jellicoe Road” och ”Francesca” som båda är realistiska ungdomsromaner har Melina Marchetta kommit ut med sin första fantasyroman. ”Ett folk utan land” liknar ingenting hon tidigare har skrivit.
För tio år sedan drabbades landet Lumatere av en statskupp. Kungens kusin trängde in i kungariket och satte eld på husen så att folk brann inne. Kungen, drottningen och prinsessorna mördades. De som kunde flydde från Lumatere och tvingades vandra från land till land i förskingring. Många hamnade i förfärliga flyktingläger.
Den unge Finnikin arbetar tlllsammans med Sir Topher med att förbättra livet för de kringspridda Lumatererna. På en av sina resor träffar de klosternovisen Evanjalin som påstår att hon kan se andra människors drömmar. Hon påstår också att den rättmätige arvtagaren till Lumatere fortfarande lever och har talat till henne. För att få hitta den rättmätige arvingen och för att kunna föra sitt folk hem till Lumatere ska Finnikin, Sir Topher och Evanjalin resa till Sorel, ett farlig och fientligt rike. Resan blir mer strapatsrik än vad de kan drömma om och Finnkin och Evanjalins motstridiga känslor för varandra växer.
Humorn som karakteriserar Melina Marchettas förra böcker är helt borta. Redan förordet av Primo Levi gör gällande att det här är en mycket allvarlig roman. Men faktum är att detta är en konventionell fantasyroman med mycket action och en hel del spänning. Resan genom rikena är mycket dramatisk och våra hjältar får slåss och använda all sin list. Både Finnikin och Evanjalin är typiska fantasyhjältar; bra på att slåss, smarta, hänsynslösa, osympatiska som personer men med ädla syften. De ska rädda sitt folk och föra det hem och ingen ska stoppa dem.
”Ett folk utan land” är första delen i en trilogi. Tycker man om den här typen av traditionell fantasy med mycket action ska man absolut läsa den här boken.
Mottagen: 16 maj 2015
Anmäl textfel
