LitteraturMagazinets recension
av Själens nattsida : Om Mary Shelley och hennes Frankenstein, Merete Mazzarella
Biografi över Frankensteins monster – och dess skapare
Vem var författtaren som hittade på arketypernas arketyp inom skräckgenren – Frankensteins monster?
Mary Shelley skrev ett av litteraturhistoriens mest mytiska verk – ”Frankenstein or, The Modern Prometheus”. Förutom att hon som 19-åring skapade en sådan arketyp för monstret, var också hennes eget liv dramatiskt.
I Merete Mazzarellas bok avhandlas analyser av boken, skildring av Shelleys liv och existentiella resonemang kring vad det är att vara mänsklig i ett sammanhang.
Det som gör ”Själens nattsida” så intressant är att den får med så många perspektiv på ett enda litterärt verk och på det sättet kan visa dess storhet. Shelley levde under en tid där världsbilden och människosynen omprövades vilket märks i hennes bok. Därför måste en djupanalys av ”Frankenstein” och en diskussion kring bokens betydelse också behandlas i sin kontext och det lyckas Mazzarella oerhört väl med.
Historiskt placeras ”Frankenstein” in mellan urgamla mytologiska och religiösa berättelser som uppfyller behovet av ett monster som motsats till det mänskligas väsen å ena sidan, och dagens vetenskapliga framstegsoptimism där människan kan åstadkomma mirakel inom bioteknik å andra sidan. Mazzarella har själv använt boken i etiska och vetenskapliga diskussioner med läkarstudenter och det är bara ett exempel på hur relevant ”Frankenstein” kan vara idag.
I populärkulturen har Shelleys varelse förvanskats en hel del och dess mänskliga drag har tonats ner. Stephen King skriver i ”Dödsdansen” om hur Frankensteins monster har blivit en arketyp inom skräckgenren, där människan skapar ett namnlöst monster som man tappar kontrollen över. Det är också den bild som har producerats genom till exempel Hollywood-filmer. Mazzarella utmanar den bilden med sin tolkning som nog ligger närmre Shelleys avsikt med berättelsen.
Varelsen som Frankenstein väcker till liv görs till människans avbild och på så sätt är Shelleys ”Frankenstein” en skapelseberättelse. Mazzarella visar tydligt med exempel ur boken hur oerhört mänsklig varelsen är i sitt beteende. Han längtar efter kärlek och social samvaro och reagerar med besvikelse och hämnd när han blir avvisad. På så sätt blir han en spegelbild till vetenskapsmannen Victor Frankenstein och Mazzarellas retoriska fråga blir vad det vill säga att vara eller bete sig mänskligt.
Skildringen av hur Shelleys berättelse kom till vid Genévesjön, där hon i sällskap med bland andra maken Percy Shelley och Lord Byron berättade spökhistorier, är nästan lika mytisk som själva boken. Mazzarellas bok är lika mycket en biografi över Marys liv som en analys av motiven i ”Frankenstein”. Fram träder en kvinna med idéer som delvis var före sin tid. Hon kom ibland i konflikt med de normer som gällde i början av 1800-talet när det kom till kärlek, sexualitet och könsroller.
Som dotter till två kända författare levde Shelley i ett sammanhang där litteraturen spelade stor betydelse. Mazzarella anstränger sig för att se kopplingar mellan hennes liv och hennes berättelser. Den som har en mer formalistisk inställning skulle kanske ha en del invändningar mot att Shelleys verk analyseras så mycket utifrån hennes egna upplevelser och relationer till föräldrar, make och omgivning. Men med tanke på tiden som hon levde i och det stormiga liv som hon hade blir det ofrånkomligt att ta hänsyn till ”Frankenstein” tillkom i ett sammanhang.
”Själens nattsida” är en fin skildring av hur litteraturen lever genom seklen och kan bidra till förståelse långt efter det att boken skrevs. Mazzarella får läsaren att se på ”Frankenstein” ur nya perspektiv med sina analyser av texten och beskrivningar av författarens liv. Eviga frågor om människans väsen och moral blir sällan så konkreta som när de ställs mot storslagen litteratur.
Mottagen: 11 oktober 2014
Anmäl textfel
