Recension
av Monster, Micael Dahlén
Ondska som äcklar, fascinerar och förför
Professorn Micael Dahlén läser en tidningsartikel där mördaren Tony Olsson klagar över de mängder med kärleksbrev som kommer till honom i fängelset. Han tycker det är sjukt att kvinnor som inte känner honom säger sig vilja gifta sig med honom. Dahlén håller med Tony om detta och börjar läsa på mer om fenomenet.
På Facebook har Charles Manson över 43 000 likes. För bara 110 kronor kan man få boken ”cooking with a serial killer” med Dorothea Puentes bästa recept hemskickad från nätbokhandeln. Människor som begått vansinniga blodiga dåd tilldelas ikonstatus och verkar kunna tjäna grova pengar på Murder-merchandise.
Detta fenomen fascinerar Dahlén så till den milda grad att han ger sig ut på en resa över kontinenter och vältrar sig i obskyra webbfora för att få närkontakt med Manson, Puente och flera andra blodskändisar. Han äcklas och förfäras men förförs på precis samma sätt som tusentals före honom. Han blir själv en del av kommersen bland annat genom att gå med på betalningskrav för att få ynnesten att träffa kannibalen Issei Sagawa.
Läsaren ryser unisont med Dahlén när han berättar om sina möten med mördarna. Vi förfasar oss över detaljerna men vill till varje pris ha mer blod, mer kött. Vi är alla vampyrer som vill balansera på den smala linjen som markerar gränsen mellan oss och dem, normalitet och galenskap. Dahlén hjälper oss genom sin bok att nå ännu lite längre in. Han tar på sig att genomföra strapatserna åt oss så att vi tryggat kan fortsätta rysa hemma på kammaren. Som den akademiker han är försöker han lägga in analys och självinsikt, men de avsnitten känns inte lika brinnande som de där våldet och ondskan får ta plats. Det är nästan som att Dahlén tar med diskussionen om den mänskliga naturen och vår fascination för det mörka som ett slags måste. Att som professor bara ta med det göttiga utan reflektion är inte direkt kutym. Men det är just de avsnitten han njuter av att skriva (och uppleva).
Att skriva och läsa boken "Monster" har gjort både Dahlén och mig till brickor i spelet. Vi är aktivt med och ristar in mördarnas namn ännu djupare i stenen. Vi befäster deras plats i historien. Vi ser till att ännu fler Manson t-shirts kan säljas. Vi hetsar kannibalen i Japan som planerar nya mord eftersom folk har börjat bli uttråkade av hans gamla. Vi smyger omkring i utkanten av brasan och ryser av välbehag när någon annan är galen nog att rusa fram och slänga ny tändvätska på lågorna. Elden har alltid varit en av mänsklighetens största faror. Men den lockar och värmer, och fungerar utmärkt till att steka kött….
Mottagen: 3 juni 2012
Anmäl textfel
