LitteraturMagazinets recension
av Som jag minns det, Michail Gorbatjov
Gorbatjovs väg uppåt och Sovjetunionens fall
Michail Gorbatjovs självbiografi ”Som jag minns det” finns nu på svenska för de som är intresserade av internationell storpolitik och modern historia.
Michail Gorbatjov ledde ett imperium som föll samman under hans styre. Som generalsekreterare för supermakten Sovjetunionen försökte han sig på att öppna statsapparaten och öka medborgarnas fri- och rättigheter genom Perestrojka.
Det är ett mycket personligt anslag som Gorbatjov har när han berättar om sin uppväxt, sitt liv med Raisa samt om åren då han var en av världens mäktigaste män. Trots umbäranden är det med nostalgisk blick som han ser tillbaka på åren i byn Privolnoje norr om Kaukasus. Hans identitet formas i en miljö där olika folkslag lever och under en tid då världskrig och Stalins hårda styre dominerar tillvaron.
I ärlighetens namn är Gorbatjovs kapacitet som författare något begränsad. Formuleringarna är emellanåt ganska stolpiga. Men det finns också mycket känsla i texten, till exempel när han berör förhållandet till sin fru Raisa. Han är mån om att lyfta fram hennes betydelse för hans eget politiska liv och det är rörande när han skriver om hennes sjukdom och bortgång.
Många stora händelser i Sovjetunionens historia passerar förbi och skildras så som Gorbatjov upplevde dem. Man får en känsla för de ideologiska svängningarna när Chrustjov tar avstånd från personkulten kring Stalin och tillbakagången till mer auktoritärt styre under Brezjnev. Gorbatjov själv utvecklar tidigt (enligt honom själv) en mer pragmatisk inställning till privata initiativ hos bönder och medborgare. Något som han sedan utvecklar till glasnost och perestrojka.
Internationella relationer får ett självklart utrymme i boken. Han träffar konservativa ledare som Reagan och Thatcher och kommer oväntat bra överens med dem. Gorbatjovs diplomatiska förmåga är viktig för den nedrustning av kärnvapen som inleds under 1980-talet. Däremot berör han nästan inte med ett ord Berlinmurens fall och kommunismens avveckling i östeuropa, vilket känns lite märkligt.
Gorbatjov beskrivs ofta som en västvänlig ledare som förde Sovjetunionen mot mer öppenhet, frihet och modernare ekonomi. Det är också sidor som han själv lyfter fram. Men man måste samtidigt komma ihåg att han ledde en totalitär stat byggd på leninistiska ideal. I boken refererar han flera gånger till Lenin för att motivera sina egna reformer. I ett sorts försvar menar han att den kommunistiska revolutionen inte gick som Lenin ville och sedan kidnappades av Stalin.
I rättvisans namn har Gorbatjov rätt i att han inte fick slutföra det som inleddes med perestrojkan. Det är också när sammanbrottet skildras som boken blir mest intressant. Huvudpersonens bild av kuppförsök, splittringar och upplösningen av imperiet blir naturligtvis mycket vinklad. Man får öva källkritik när författaren låter sina egna känslor och uppfattningar styra skildringen av till exempel Boris Jeltsins handlingar och person.
I efterhand är det naturligtvis lätt för Gorbatjov att hävda sin egen väg för en enad union som den bästa. Inte minst då Jeltsins marknadsreformer och demokratisering knappast föll så väl ut. Den personliga betraktelsen är ändå ett angeläget vittnesmål från de dramatiska händelserna i början av 1990-talet.
Mottagen: 9 september 2013
Anmäl textfel
