LitteraturMagazinets recension
av Granatkastaren, Mo Yan
En resa kring köttets lust och lustar
Genom Mo Yan möter vi i en ny bok återigen befolkningen i en liten kinesisk landsby. Han berättar på samma sätt som han gjort i några tidigare verk detaljerat, närgånget och frejdigt om på om en grupp människor som lever i en by någonstans på den kinesiska landsbygden. Också i Granatkastaren är perspektivet underifrån, det är den fattiga landsbygdsbyn som kämpar för sin existens. Den handlar om övergången från ett slags samhälle till ett annat, om växtvärk och djupa skador.
Granatkastaren är en bok som talar till den köttätande människans alla behov. Mo Yan är en mustig berättare som saknar sitt motstycke i litteraturen. I Granatkastaren är det den militante köttätaren som får sin tillfredställelse i excellerade skildringar av ätande av alla tänkbara djur och i alla kända former.
Det är den stora svälten i Kina som ligger som bakgrund. Temat är byinvånarnas krampaktiga relationer till kött och till bristen på kött. Mo Yan är en detaljerad berättare. Han lämnar ingenting till slumpen. Man äter och överäter, man slaktar och blodet rinner, man längtar efter kött och luften fylls av dofter som får mig som läsare att nästan storkna. Alla sinnen dras in i detta köttkonstverk. Ljudet från de pinade slaktdjuren, ljudet av knivar som skär genom köttet, doften av färskt kött och av ruttet kött och doften och bilden av köttsaften som rinner ur munnen på den besatte köttätaren. Allt finns noggrant redovisat.
Vi möter köttets lust och lustar genom huvudpersonen Luo Xiaotong en pojke vars svält och ständiga längtan efter kött blir till historien som han målar upp för en munk i ett tempel. Luo Xiaotong berättar för munken om sin otroliga hunger och längtan, sina köttdrömmar och de konsekvenser som detta får i hans och i övriga byinvånares liv.
Parallellt utspelar också en historia i det moderna Kina där man lämnat svälten bakom sig och en rad mycket dramatiska händelse lett till att Luo nu tänker sig på att bli munk och en buddistisk munkvärld ligger långt från hans tidigare köttorgiastiska drömmar.
Historien är att Luos far har lämnat modern och Luo för att följa en kvinna som väckt hans köttsliga lust. Den övergivna modern utvecklar ett grinigt och snålt förhållande till livet. Tillsammans med modern samlar pojken skrot. De kommer över en en rostig japansk granatkastare som emellertid får stå eftersom man saknar granater att kasta med. Men fadern kommer tillbaka och livsbetingelserna ändras. På bordet serveras kötträtter som emellertid kommer in i Luos liv för sent. Hans våldsamma begär tillfredsställs inte. I bakgrunden eller ibland i förgrunden finns hela tiden byns mäktige man Lao Lan. Han är den politiske ledaren, den ekonomiskt välbärgade, den som styr och bestämmer och den som man hela tiden måste hantera sin relation till. För att tjäna pengar på det slaktade köttet har slaktarna länge sprutat vatten i köttet för att den vägen öka köttets vikt. Nu kommer Luo att bli den som genom en genial idé ökar slaktarnas inkomster på slaktdjuren och bidrar till att göra byn till en mönster by, ett ekonomiskt under utvecklas. Men då allting är byggt på en lögn så kommer också den dramatiska undergången i form av en köttätartävling som mycket detaljerat beskrivs i alla de beståndsdelar som den utgörs av, allt från dofter och lockande köttstycken till spyor och spräckta magar
Och då kommer granatkastaren väl till pass. Det första kapitlet i boken har rubriken Första Granaten, det sista Fyrtioförsta Granaten, Så många granater avfyras också i den sista dramatiska undergångsscenen. Varje Granat når sitt mål.
Granatkastaren är en intensiv skildring av den kinesiska historien återgiven i en dramatisk och drypande berättelse som saknar sitt motstycke. Man kan nog säga att detta är en utvecklingsberättelse, men den handlar inte nödvändigt som Mo Yan själv säger om en ung mans utveckling utan snarare om Kinas utveckling. Mo Yan säger i efterordet att historien handlar om en människa som vägrar att bli vuxen. Han hävdar att historieberättandets uppgift är att berätta en historia. Om man absolut måste fastställa en handling så är detta en berättelse om en man som oavbrutet fabulerar. Jag tror att man kan säga att Mo Yan är fabuleringskonstens mästare.
Mottagen: 23 augusti 2016
Nina Fries har läst Nobelpristagaren
Mo Yans tre böcker på svenska recenserade
Läs mer ...
Nobelpriset i litteratur 2012
Mo Yans böcker sålde slut på några timmar
Nobelpriset i litteratur 2012
Lilla förlaget Tranan firar med champagne
Det röda fältet
Inte bara en bok – även en hyllad film
Nobelpriset i litteratur 2012
Kinesiska författaren Mo Yan får Nobelpriset i litteratur
Anmäl textfel
