Recension
av Mor gifter sig, Moa Martinson
Om livets sorgsenhet och skönhet
"Mor gifter sig" är del ett i triologin om oäktingen Mia. Hennes mor Hedvig gifter sig och kan ta hand om Mia efter att ha haft henne bortplacerad. Mia är sju-åtta år gammal och förstår på sitt sätt den vuxenvärld där fattigstugans barn är paria och de fina barnen bestämmer, där kvinnorna låter karlarna famna dem så att de blir tjocka och kräks och får fula småbarn, där Hedvig stannar kvar hos sin make Albert trots hans ständiga otrogenhet och det superi som gör att hon ändå själv måste försörja sig och sitt barn. Flera gånger får hon nya barn men de dör i späd ålder - lika bra, tycker Mia, som ofta måste flytta runt för att de vuxna på nytt ska försöka sätta bo och få ett liv som går att leva.
"Mor gifter sig" är mindre poetisk än Harry Martinsons "Nässlorna blomma", men också mer episk och rakt fram berättande. Personligen tycker jag att "Mor gifter sig" har hållpunkter där den blir lite tradig, men jag lever mig verkligen in i Mias liv. Jag har läst "Mor gifter sig" två gånger, med tre års mellanrum, och jag är mycket nöjd med att jag har återvänt till Martinsons bok. Det var en ynnest att få lyssna till Mias berättelse igen och den lever kvar i mig starkt.
Mottagen: 22 september 2012
Anmäl textfel
